Några grodor hoppade ur munnen, tillbaka i Vatikanen och så var ordningen återställd. Nu vet vi att påven Franciskus inte är så mycket märkvärdigare än sina företrädare. Han intervjuades i tv om kvinnliga präster och han fick frågan om det katolska manliga prästerskapet var rädd för konkurrens om kvinnor också skulle få bli präster i katolska kyrkan.
Det kyrkliga överhuvudet mumlade något, leende, om att en del svenska män hämtar sina hustrur från Thailand och med antydningen att det kanske hade med den starka, konkurrenskraftiga svenska kvinnan att göra.
När den kvinnliga, konkurrenskraftiga svenska tv-reportern upprepade frågan om det för all framtid var otänkbart med kvinnliga katolska präster så kom det fega svaret, ni vet det där när den som svarar hänvisar till en företrädares svar. Därmed var det sagt att ingen kvinna, någonsin, kommer att bli katolsk präst. Han behövde inte säga det själv, Franciskus, det var ju enkelt att hänvisa till en gammal döing. För det krävs inget mod.
Ja, ibland är det skönt när luften går ur uppblåsta makthavare. Kvar återstår en skrynklig, tom ballong. Det fanns säkert många andra som konkurrenskraftiga svenska kvinnor borde ha satt nålen i hela hans ressällskap. Feministiska Sverige med sin feministiska regering hade kunnat ordna en katolsk pyspunka. Tänk er bara den där kyrkliga tillställningen i Lund, där den svenska ärkebiskopen Antje Jackelén lär ha varit den enda kvinnan vid bordet. En absurd maskulin kvällsvard.
Det är skönt med den gamla svenska statskyrkan och lutheranerna, som inte behöver dras med ett överhuvud som häckar i sin egen lilla stat och är emot alla förändringar. Här i det sekulariserade Sverige är vi många som fortfarande är med i Svenska kyrkan, men vi tror mera på kulturarvet, på de vackra kyrkobyggnaderna än något där ovan.
Skulle det finnas plats för Malmöprästen Kent Wisti i katolska kyrkan? Knappast. Han gör satiriska teckningar och texter i sociala medier. De är öppenhjärtiga, rättframma. Han är en duktig bildkonstnär som tecknar erotik och han gör det så vackert. Han är sarkastisk, vågar provocera och använder till och med svärord med prästkragen på.
Nu har Kent Wistis satir kommit ut i bokform. Det tycker han är finare än att bara finnas i sociala medier. Vi förstår honom. Vi gillar också hans träffsäkerhet när det gäller den katolska kyrkans överhuvud:
"Påven beskrivs som en blandning av Yoda, Frank Zappa och en snäll morfar.
– Det säger en del om sammanhanget när någon som mest är lite rimlig beskrivs som radikal".
Sådär, då behöver ingen annan än Wisti få sista ordet i denna krönika. Han träffar ju så rätt.