Varje gång jag går genom centrum passerar jag en man som sitter utanför mataffären. Jag tror att han är blind på ena ögat, för när jag säger hej är det bara det högra som möter min blick. Han sitter där, varje dag. Jag vet inte vad han heter. En gång frågade jag ”Do you speak english?” men jag tror inte han förstod. Han har en pappersmugg som folk ibland lägger pengar i. Jag med. Han tackar mig alltid så mycket att jag skäms. Thank you, thank you, thank you. För några kronor. Ingen ska behöva tacka så mycket för några kronor.
På reklamaffischen i tunnelbanan står Jimmie Åkesson och säger att det är ”dags att stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator”. Det är märkbart dålig stämning på perrongen. Trots massiv kritik från resenärer vägrar SL att ta ner affischerna. I SL:s riktlinjer står det att ”reklam som kan uppfattas som stötande eller sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp” inte får förekomma på SL:s reklamytor.
Någon har kastat brun sörja på affischen, rakt i Jimmie Åkessons ansikte. Men det hjälper föga. För SL anser att reklamen inte strider mot riktlinjerna. Att den inte är stötande. Att den inte sårar och sparkar på de som redan ligger, eller sitter, på gatan och ber om några kronor. Thank you, thank you, thank you.
SL:s pressansvarige, Jesper Pettersson, säger i SvD att man måste väga rösterna som menar att reklamen är stötande mot ”politiska partiers rätt att framföra sina budskap”. Ett politiskt parti som har råd att betala får uppenbarligen sprida vilka lögner som helst. För lögn är det, säger exempelvis Stockholms stadsmissions socialchef, Anna Johansson, till Dagens media. Stockholms stadsmission träffar dagligen den målgrupp som SD skriver om, och har därför en unik inblick. Hon vet att det inte handlar om organiserat tiggeri, utan om fattiga människor som försöker överleva. Thank you, thank you, thank you.
Det är så här gränserna förskjuts. Så här rasismen normaliseras. Steg för steg. Men vi får aldrig sluta protestera mot den här sortens förtal av utsatta grupper. Vi får aldrig vänja oss. Även om vi ser rasistisk propaganda varje dag på väg till skolan eller jobbet. Oavsett om de som hyr ut annonsplatserna hänvisar till sina riktlinjer. För det här är skamligt. Det här är fel. Jag behöver ingen riktlinje för att veta det. Bara ett hjärta i kroppen.
Andrea Lundgren