Det är dags för revolution! Mot patriarkatet? Absolut. Krossa alkoholnormen? Jajjamän. Men denna gång är det en helt annan mur som ska smulas: den mellan stad och landsbygd.
Den har nämligen blivit rätt hög på sistone. Vi läser om urbanisering och ser hur riksmedierna målar bilden av norrlänningen som en envis gubbe med ölmage, intresserad av enbart jakt och... nej, bara jakt oftast.
Samtidigt ser vi genom gruvdammiga fönster modiga företag blomstra. Vi ser samvaro, kurser i minoritetsspråk och en flammande, aldrig nedbrunnen, sol. Vi ser turistguider som stolt visar upp norrsken, energifyllda, busiga älvar och ren skog. De blundar för fjällsolen och viskar att ”varför bara se upp mot himlen, när man kan vara mitt i den?”. För naturarvet är omöjligt att reducera till flanellklädd tjuvjakt ifall man själv upplevt den. Men det har ju ingen stockholmare gjort.
Tågen tycks gå igenom muren i alla fall, de åker söderut för jämnan. Vi fyller dem snällt med vårt svarta guld ur gruvorna, kött från djur som dog leende, och energi som varit snäll mot miljön. Vad vi får tillbaka? Oftast tomma vagnar. Eller, tja de skickar brev ibland, de där från södra sidan muren.
”Nu vill vi lägga ner en vårdcentral till”, brukar det stå. Nån gång lite gnäll om varför vi kör så mycket bil, och vi muttrar för oss själva att nog hade vi gärna nyttjat lokaltrafiken om det hade funnits någon.
Hur högt ska muren byggas? Hur länge kommer skygglappsklädda sörlänningar att låtsas som att Norrland bara är en massa träd och envisa tjurskallar som korkat bor kvar bland dem? När ska de inse att detta rike är en skatt, inte blott värd att bevara, utan värd att hylla och utveckla? Hur länge kommer vi att knyta näven i lovikkavanten? Hur många skolor, sjukhus, samhällen och vägar dem emellan ska ruttna och suddas ut innan vi ifrågasätter vad vi egentligen betalar skatt för varje månad?
Nej, hörni. Det är dags. Bomma igen muren helt. Utropa kungadömet Norrland och förbjud all export söderut. Så får vi se hur länge de klarar sig utan naturresurser, mat och el. Det, eller en ordentlig, norrskensflammande revolution.