Det är de stora salongernas tid just nu, i Kulturens hus, i Norrbottens museum och i Galleri Skåda. Många konstnärer och ännu fler verk. Men konst handlar vanligtvis inte om mängd. I en betydligt mindre salong ställer en ensam konstnär ut sex verk och stjäl liksom hela novemberföreställningen. Det är Kerstin Hedström, konstnären som gör konst av det vi andra tippar i sopcontainrarna.
Fast det är ju inte riktigt så enkelt som att bara plocka upp ur containrarna. Kerstin Hedström bearbetar föremålen till det oväntade och där ligger hennes förmåga. Varje gång vi går in i Luleå stadsbibliotek beundrar vi de sammanfogade glasögonlinserna med titeln Livstycken, som svävar över trappan.
Kerstin Hedström var inte färdig med glasögonlinserna. De återkommer i denna utställning, men formen är en annan och som beskrivs väl av titeln Vinge, formmässigt inte lika spännande som Livstycken, men rätt placering i det rätta ljuset kan få Vinge att lyfta.
Det som i stället imponerar denna gång är Kerstin Hedströms angrepp på cd- och dvd-skivor. Hon har sågat skivorna i små bitar, borrat hål i och sammanfogat dem med något som liknar plasttråd. Bit för bit och på samma sätt som med glasögonlinserna. Medan glasögonlinserna är runda och färglösa, är cd-skivorna kantiga, vassa och ibland färgstarka.
Cd-bitarna har fogats samman till lampskärmsliknande former, med en undre som placerats upp och ner. Titeln på dessa två verk är Ufo I och Ufo II och de svävar i rummet, snurrar och skickar reflexer mot det dunkla taket, fantasins universum. Det är så elegant och samtidigt kan man gå nära och läsa det triviala på cd-skivorna, artistnamnen och namnen på filmstjärnorna.
Sedan finns där gruppen med titeln Ljus-skulpturer och det är just vad det är, för det handlar till en del om trafikljus, vår egen vardags ljusinstallationer. Det är glas från trafikljus som Kerstin Hedström återanvänt och fogat samman dem med cylindrar från kopieringsapparater. Naturligtvis har skulpturerna också fått invändigt ljus. Tänk att rödljus från en gatukorsning kan bli så inbjudande!
Från glasögonlinser, via cd/dvd-skivor och trafikljusglas till textil. Kerstin Hedström räds inte att arbeta med skilda material och av textilerna har hon format urnor, Urna I och Urna II. Hon har sammanpressat textilierna och sågat fram formerna.
Det påminner om hennes trådrullsliknande verk i Haparanda stadsbibliotek, men då var materialet följdriktigt böcker, tidskrifter och dagstidningar.
Det känns som att Kerstin Hedström gör det ingen annan gör och därför är det just nu så mycket roligare att stiga in i det lilla galleriet med hennes konst än i de stora konsthallarnas salongsutställningar.