Finns det något värre än tv-reklam? Jo, den reklam som det inte alls reklamfria public service plågar oss med dag ut och dag in. Det handlar om reklamen för de egna programmen. I tv-mediet kallas detta för trailers och de är ungefär lika oavsett vilken film eller vilket program det gäller. Snabba klipp av brinnande människor, explosioner eller annan lättköpt dramatik.
De når sitt syfte, det vill säga jag vill inte alls se denna film eller detta program som det puffas för. Samma trailrar upprepas mellan varje program, ifall jag skulle komma på andra tankar.
Samtidigt kan det bakom denna programreklam, som förefaller producerad av tonåriga dataspelsnördar för andra tonåriga dataspelsnördar, dölja sig något alldeles extra. Som den där norska serien om jakten på tungvattnet under andra världskriget. Jag råkade se det första avsnittet innan jag skrämts av den högexplosiva trailern och fann en fantastiskt välgjord och eftertänksamt berättad historia. Det var inte bara pang.
Tittarnas tv-reklamleda föder nya distributionsformer och affärsidéer. Nu går det förträffligt att via Internet se filmer, program och serier utan reklamavbrott. Det är också tittarna beredda att betala för. Och det är inget dåligt utbud i dessa betalkanaler.
När regnet öste ner under hela juldagen kunde stämningen höjas av tio avsnitt i dokumentärserien ”Making a murderer”, om ett dubbelt justitiemord i USA. Tio avsnitt på raken! Det blev en maratondag, men filmmakarna höll intresset levande från start till mål. Men så har också huvudpersonen Steven Averys öde nått Vita huset-nivå.
Och i samma betal-tv ser vi att norrmännen inte bara gör bra dramatik av tungvattenhistorien. De har också humor, den som är så svår att finna i svensk tv. Familjerådgivaren i ”Dag” och hans eget egenartade kärleksliv bakom haspar och extralås känns så annorlunda och därför bra. Allt vänds upp och ner och ut och in. Sedan kan danskarna också, som serien om läraren ”Rita”. SVT bör se och lära.
Tv-reklamen kommer sannolikt att nöta ut sig själv. De som har råd betalar för reklambefrielse och kvar blir en fattig publik och den ger inte annonsörerna någon utdelning.
Snart får vi väl lysa frid över tv-reklamens minne. Saknad av ingen. Men lite saknad kommer vi att känna för de ihjältrailrade public service-kanalerna.