Den som vill se norrsken bör bege sig till Abisko. Där över Abiskodalen finns det blå hålet som ger fri sikt upp i rymden när omgivande trakter har mulet väder. Om detta blå hål och mycket annat står att läsa i boken Nästan allt om Abisko, som fått en titel som den lever upp till.
Det blå hålet över Abisko ger inte bara bättre utsikter att se norrskenet än i andra nordliga delar av världen. Hålet leder också till en unik fauna och flora. För flygare kan det också vara räddningen undan dåligt väder.
Att Abisko är omringat av berg innebär också att det är nederbördsfattigast i landet och med desto fler soltimmar. Bara 36 kilometer väster om Abisko finns landets nederbördsrikaste trakt, Katterjåkk.
Nu handlar denna bok inte bara om norrsken och nederbörd, den handlar framför allt om människorna i Abisko genom åren, från förhistorien tills idag. Det handlar framför allt om tiden från 1902, då Malmbanan var färdigbyggd och Abisko föddes som samhälle i väglöst land.
Det är något speciellt med Abisko och Abiskoborna. I boken berättar Birgitta Forssell hur förvånad hon blev av hemmen i Abisko när hon flyttade dit 1959. Det fanns så mycket konst på väggarna i hemmen, tavlor i mångdubbla rader.
Orsaken till mängden konst var de många konstnärer som tidvis bodde i samhället, ditlockade av landskapet och ljuset. Det väckte Abiskobornas intresse för konst och överbanmästare Inge Gullband vid SJ drog 1960 igång en konstkurs med föreläsningar och måleri.
I boken berättas också om de berömda konstnärerna som målade dörrspeglarna på en dörr hemma hos Per Leander Engström. Häromåret visade det sig att dörrmålningarna på ena sidan var signerade Isaac Grünewald och Georg Lodström. På andra sidan finns Curt Clemens signatur. Den gamla och nu mycket värdefulla dörren finns i tryggt förvar.
Denna nya bok om Abisko är nödvändig för den som bott i samhället, men också intressant för den som är nyfiken på hur livet tedde sig i ett en gång väglöst och bilfritt samhälle.