Näsvis operett om kulturens byråkrati
De har pryat hos kulturministern och låter operasångarna sjunga de nya kulturpolitiska målen. Dagens kulturbyråkrati har i hög grad inspirerat den nyskrivna operetten "Näsflöjten" som gjorts i samarbete med Piteå kammaropera..
Foto: Martin Hellström
Ramhandlingen i Näsflöjten, som den 8 augusti har urpremiär på Vadstena-Akademien, bär tydliga drag av klassisk folksaga. Den förrymda kulturen är en karaktär på scenen, liksom Den stora fruktansvärda konsten, en mytisk gestalt som alla kulturbyråkrater är livrädda för. Samtidigt är föreställningen fast förankrad i verkligheten.
- Vi använder några direkta citat och många kulturpersonligheter figurerar i den här operetten med sina riktiga namn. Alla får nog sin släng av sleven jämnt fördelat, konstaterar tonsättaren Fredrik Österling.
Men även om karaktärerna i Näsflöjten är hårt skruvade är gestaltningen av kulturministern inget nidporträtt av Lena Adelsohn Liljeroth. Mezzosopranen Ulrika Tenstam, som gestaltar huvudrollen, tycker tvärtom att arbetet gett henne större förståelse för politikernas situation.
- Jag känner viss vördnad för våra riksdagsmän efter det här. Det är ett svårt arbete att ta sig an för dem som vågar göra det, fyllt av stress, oro och funderingar, säger hon.
När Fredrik Österling och librettisten Magnus Lindman fick fria händer av Vadstena-Akademien att skapa en ny opera var tanken från början att utgå från Österlings rötter i det laestadianska Norrbottten. Men ganska snart sladdade samtalet dem emellan över på vad det är som dikterar villkoren för nyskrivna verk i Sverige.
- Vad skulle vara den kulturpolitiskt mest korrekta föreställningen? Ju mer vi pratade om det där desto mer roligt hade vi åt själva byråkratin. Titeln valde vi eftersom vi kom fram till att det kanske är lättare att få bidrag om man spelar näsflöjt än ett klassiskt instrument - och då får det gärna vara en funktionshindrad ensemble som framför verket.
Två dagars "pryo" hos kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och en parallell tillvaro med den pågående kulturutredningen har gett gott om inspiration till det som till slut blev en operett.
- Vagt har vi låtit oss influeras av tv-serien Javisst, herr minister, delvis korsad med "walk-and-talk-historierna" som finns i Vita huset. Det finns ett tempo, en höghastighetsdialog som pågår i det politiska spelet som kan vara väldigt humoristisk, säger Fredrik Österling.
Mycket av förhandssnacket inför föreställningen har handlat om den kulturpolitiska debatten och de verkliga personer som kan tänkas vara förebilder till karaktärerna i Näsflöjten. Men Ulrika Tenstam framhåller gärna vilket komplicerat helhetsverk operetten är.
- Texten är oerhört bärande, men verket är också väldigt avancerat musikaliskt. Det är oerhört mycket text och väldigt snabba tempi, det finns lite vila här och var, men det är väldigt klurigt rytmiskt. Man måste vara på helspänn hela tiden, säger hon.
Den riktiga kulturministern är självklart bjuden till premiären. "Men Lena har humor så vi tror inte att hon kommer att ta illa upp", säger Fredrik Österling.
Hur har du det själv med näsflöjtspelandet?
- Jag fick faktiskt en näsflöjt i julklapp, så jag spelade in Stilla natt som en hälsning till vänner och bekanta. Min fru skrattade sig fördärvad i flera timmar efteråt. I sommar hoppas jag hinna öva så mycket att jag kan spela ett nummer på premiärfesten.
Så jobbar vi med nyheter