På tal om gravskändningar och hantering av allehanda likdelar: Jag tycker synd om den här Tutankhamon. Grabben som blev egyptisk farao strax efter att han blivit blöjfri, och dog redan som 18-åring.
Nu har vetenskapen varit och rotat i hans kvarlevor igen, och varje gång har analysmetoderna utvecklats. Gravens hemligheter kommer i dagen. Bland annat att han led av benskörhet och sammanväxta halskotor. Därtill hade han kraftigt utvecklad skolios och lär ha levt med ihållande smärtor.
De senaste DNA-analyserna avslöjar till yttermera visso att han var infekterad av en parasit som orsakar en dödlig variant av malaria.
Stackars grabb. Är det heller ingen som har hört talas om journalsekretess? Det måste betraktas som oetiskt att såhär i efterhand fläka ut hans privata medicinalhistoria i offentligheten.
För övrigt brukar tandläkaren och min kroppsliga livmedikus fråga ungefär samma sak med ett samstämmigt skuldbeläggande i undertexten:
– Men vad har du ätit då den senaste tiden?
– Som vanligt, brukar jag svara.
– Inte mer sötsaker då?
– Nää.
Men nu är det ingen mening med att försöka dupera vårdapparaten på det sättet längre. För häromveckan läste jag i ett vetenskapsmagasin: ”Ett blodprov avslöjar vad du ätit.”
Det är för övrigt ett himla skrytande med ny diagnostik. Ett stick i armen. Och plupp! Se där. Du är predestinerad för både den och den ärftliga sjukdomen. Döden lär inträffa ...
Medan livsklockan tickar: Handflatan borde upp i luften, som ett tydligt stopptecken. För vill vi verkligen veta?
Mitt svar är: Nej!
Det vet man ju förresten hur det brukar gå i liknande skräckdramer, där huvudkaraktären redan i anslaget får reda på att hon ska dö den 23 december 08.53 i en hiss.
– Enkelt, tänker man. Det är bara att hon undviker hissar så kommer ödet aldrig att hinna ifatt henne.
Den 22 åker hon därför till en avlägsen skog i någon nationalpark, bara för att morgonen efter, klockan 08.49 upptäcka en hemlig lucka under granriset som leder rakt in i en ... hiss.
Stoppa blodprovet! Och låt nu den där stackars egyptiska grabben få behålla sin sjukjournal för sig själv. Länge leve ovissheten.