Sonja är från jylländsk landsbygd, mitt i livet, förvirrad av Köpenhamns glupska mångfald, ensamstående och ensam, översätter svenska kriminalromaner, vill emancipera sig men hindras av en lägesyrsel som går i släkten. Hindras av att hon har så svårt att växla på körskolan, hindras av påflugna relationer hon inte vill. Hindras av värken i “bakhjärtat”, ryggen mellan skulderbladen, som hon får flumterapi för.
Tillsist verkar hon vara på väg tillbaka till byn hon kom från, efter ett av dessa små uppbrott som tecknar hennes frigörelse: på tåg till Brahmskonsert överger hon Molly som tog initiativet för att visa vägen åt en vilsekommen kvinna som blivit än mer tagen av storstadspulsen än hon själv. Men kunde vara hon.
Detta kan låta trivialt men allt hänger på hur det berättas.
Danska succéförfattarinnan Dorthe Nors gör det i bitvis rasande tempo i ”Blicken Pilen Filen”.
Språket är så tätt och framåtlutat att man inte kan sluta läsa, inte sluta, inte sluta. Man sugs in i en komposition som är mäktig musik, det sociala som furioso, naturbilderna uppstannande och kvarhållande.
Genom allt ett skälmskt stråk, en hophållande ironi, en värme intill sorgen.
Kriminalromanen antyds gång på gång och är nog modell men här skapas spänningen genom små oväntade vridningar av vardagsperspektivet. Små “twister” som just nu är recensionsvärldens mesta begrepp, enligt överenskommelse.
Det är mycket skickligt, virvlande vackert språk, mycket tänkvärt om både genus och urbanism. Lite flirtigt, “kom med på tur”.
Som mottyngd ett psykologiskt intresse, mullrande i bakgrunden precis som åskan står över de återkommande hedlandskapen.
Är det ett danskt nationalepos 2016?
Javars, ett supermodernt danskt nationalepos med framåtriktad kvinnokraft och evigt återhållande komplikationer. Ett nonstopäventyr i en vardagsvärld som avlockas alla sina dolda samband och konflikter.