Den som skriver en bok bör ha något att berätta, en bra historia. Tove Alsterdal har inte bara en bra historia, hon har flera och hon lyfter också fram en del av Norrbottens 1900-talshistoria. Det blir så mycket mera än en detektivroman.
Alsterdal har sina rötter i Tornedalen, på mödernet, och tar avstamp i ett mord på en ensling i en by nära Karungi. Enslingen "Lapp-Erik" var en gång en berömd, duktig skidåkare, men som steg av skidkarriären. Han möter sin baneman utanför sin undantagsstuga. Han har hört snöknarret därutanför, tagit med sig bössan, men överrumplas av besökaren som höjer yxan och slår till.
Det är upptakten, sedan låter Alsterdal huvudpersonen stiga in på scenen, journalisten Katrine, som är bosatt i London med en psykoterapeut, har sin dementa mor på sjukvårdsinrättning i Stockholm och moderns rötter i byn Kivikangas där mordet just inträffat. Byn finns inte i Sverige, bara i Finland, men Alsterdal placerar den i närheten av Karungi.
Vägen bär till Kivikangas sedan hon hittat breven från en mäklarfirma i moderns hem. Mäklarfirman har en hemlig kund som är beredd att betala en fantasisumma för moderns ärvda fastighet. Budet bara stiger.
Det är kring den hemlige budgivaren som romanen till en del sedan byggs upp, men det blir egentligen två parallella handlingar. En familjehistoria flyter upp till ytan när Katrine gräver i släktens förflutna och till en del innehåller kommunistiska tornedalingars utvandring till Sovjetunionen på 1930-talet.
Ryssutvandringen, Stalins terror, dagens ryska maffia och mordet på "Lapp-Erik" flätar Tove Alsterdal samman på ett skickligt sätt. Det blir en spännande upptäcksfärd i utvandrarnas spår i Ryssland och i ryska arkiv, liksom det obegripliga ryska intresset för det avställda och illa medfarna huset i den lilla tornedalsbyn.
Mera än så ska vi inte avslöja av handlingen, det skulle förta nöjet hos blivande läsare. Men vi kan tillägga att det inte bara är en bra historia, eller flera bra historier och en överraskande upplösning. Det är dessutom en bok som bjuder på så mycket norrbottniskt. Vi känner igen oss när huvudpersonen rör sig i Ikea-trakter i Haparanda, på Malmudden i Luleå, hos arkivet Norrbottens minne på Björkskatan i Luleå och på Kallax flygplats.
Tove Alsterdal skriver också så personerna i boken får liv, blir levande karaktärer. Det gäller inte minst den gamle från Sovjetunionen återvandrade kommunisten som lever sitt 90-åriga liv med hemtjänst i lägenheten i Luleå. Han lever upp från skröpligheten när Katrine bjuder den gamle på vodka, han börjar berätta men vill inte berätta allt.
Tove Alsterdal har hittills mest skrivit dramatik. Hon romandebuterade 2009 med Kvinnorna på stranden, som lovordades och nu översatts till flera andra språk. Det är också I tystnaden begravd värd och då inte bara till meän kieli och ryska, för detta är en roman som innehåller så mycket mera än bara en historia om mord, mordutredning och en mördare.