Det nya Norrlandsupproret har fått sitt konstnärliga uttryck. På Kulturnatten höll Galleri Lindberg i Luleå vernissage med tre konstnärer. Bland dem Mats Wikström med en installation föreställande en man som höjer armen med en gren i näven. Hans andra hand är också knuten. Det lyser ilska om mannen och han bär drag av konstnären själv. Mats Wikström, medger att han låtit avbilda sig själv.
– Men jag tror inte på att Norrland ska göra sig fritt från Sverige, säger han.
Därför har han valt titeln ”Länge leve kampen för ett någotsånär fritt Norrland”, alltså inte helt fritt utan det räcker med ”någotsånär”.
Den kampfyllde mannen står på en stubbe som reser sig ur en massa rötter, de norrländska rötter som han fått uppryckta i någon flyttningsvåg. Han kanske var med redan på den tiden när förkortningen AMS stod för Alla Måste Söderut och inte för Arbetsmarknadsstyrelsen.
Det nya Norrlandsupproret fick sin upprinnelse i Vattenfalls planer på att flytta verksamhet från Jokkmokk och det skulle kosta den lilla vattenkraftskommunen ett 40-tal jobb. I Expressen kallade Lotta Gröning det för Jokkmokks-upproret och hon vill att norrlänningarna ska göra som skottarna, kräva självständighet. Skottarna vill vara kvar EU och därför lämna Storbritannien. Norrland ska kräva självständighet från Sverige för att få behålla naturtillgångarna.
Synen på Norrland som en lönsam koloni uttrycktes konstnärligt av Jenny Nordmark för ett år sedan. Hon fyllde korgar med gråberg från gruvverksamheten i Malmfälten och gjorde en installation i Konstakademin i Stockholm. Budskapet var att så skulle Stockholm blir om huvudstaden fylldes med gruvdriftens gråberg och inte av gruvverksamhetens vinster.
Mats Wikströms installation är utropstecknet i Galleri Lindbergs nya utställning. Den omfattar fyra konstnärer på den lilla ytan. Där finns också Peter Åberg, Magnus Svensson och Sara Edström. De är ytterst olika i sina uttryck och det saknas en gemensam utgångspunkt för denna grupputställning. Med sin tilltalande rättframhet stjäl Mats Wikström hela föreställningen.
Den som sökte konst denna kulturnatt kunde naturligtvis också besöka Konsthallen i Kulturens hus. Där ryms politisk konst men inget uttryck för ett Norrlandsuppror. I stället ett uppror mot den statliga makten i Norrbotten, mot Stockholmsmaktens förlängda arm och läpp. Det är Anders Sunna som målar och klistrar i protest mot hur hans familj behandlats av en rad landshövdingar när det gäller möjligheterna att bedriva renskötsel.
Den som sedan gick vidare på det samiska temat kunde ta vägen till Norrbottens museum. Där hängde utställningen Árbi, sex unga sameslöjdare som visade upp sitt hantverk. Tyvärr var det sista dagen för denna utställning sameslöjd.
Fram till den 30 oktober kan dock en annan utställning i museet ses och det är ”Hembygd – någonstans i Sverige”, en vandringsutställning som inte förmår att gripa betraktaren på samma sätt som den samiska slöjden och dess skapare.