NSDs kulturpris till AnnaSofia Mååg
Under fredagen tilldelades AnnaSofia Mååg NSDs kulturpris på 25 000 kronor för sin konst som präglas av naturen och lanskapet i Norrbotten. "Jag har alltid inspirerats av det organiska och att skala av saker. Det ska vara naturligt", säger pris-tagaren.
Foto: Hans L. Olofsson
Det är en något överraskad, men glad, Mååg som lyfter blicken från den utkavlade lerplatta hon just börjat arbeta på.
- Vad roligt! Utbrister hon och dukar upp kaffe som hon serverar i egenhändigt tillverkade muggar.
Lerplattan får en plastduk över sig för att inte torka medan NSDs kulturredaktör Patrik Boström läser motiveringen. Där står bland annat att Mååg får priset för sin förmåga att bana nya vägar inom konstarten, samt att hon förankrar sina verk i den norrbottniska atmosfären när hon hämtar inspiration från skogar, sjöar, fjällvärld och gruva.
- Jag har alltid inspirerats av det organiska och att skala av saker. Det ska vara naturligt, säger hon.
Ett stort intresse för naturen är en förutsättning för att bo där hon bor, menar hon också.
- Jag tror inte att man flyttar till Malmberget om man är en utpräglad "stadsis".
På väggarna hänger fotografier som vittnar om att en av hennes passioner är flugfiske. Ett annat är den årliga utmaningen "jaga luvan".
- Varje röd dag promenerar jag och min sambo upp på Dundrets topp där Friluftsfrämjandet har en stuga öppen. Den som besöker stugan flest gånger under en vinter får en speciell luva. I år tror jag att jag har chansen. Jag har till och med tagit taxi fram till berget någon gång när jag inte har kunnat ta mig dit, säger hon och skrattar.
En snabb överslagsräkning avslöjar att i år krävs det 34 toppturer för en seger.
Anna Sofia Mååg är också en av de konstnärer som visar att det går att vara framgångsrik nationellt och internationellt fastän man bor i norra Sverige. Just nu turnerar en av de utställningar hon deltar i - Voices - i USA, och kommer att fortsätta göra så under två år.
Lerplattan som ligger på arbetsbänken är också den ett uppdrag. Den, och fem andra offentliga verk i samma serie, ska hänga i tingsrättssalarna i Sundsvall.
Här jobbar AnnaSofia Mååg med en speciellt teknik som hon lärt sig själv - kontrollerade sprickor.
- Jag tror att ursprunget kommer från de verk som jag ägnade mig mycket åt i början - de här pimpelhålen, berättar hon och visar de runda, mjuka faten som blivit hennes signum.
Men själva spricktekniken har kommit på senare tid.
- Jag ville göra egen mosaik och skar bitar, men det såg bara fel ut. Sedan åkte jag till Senegal på ett utbytesprojekt och fick i uppdrag att skapa kakel tillsammans med en av de afrikanska konstnärerna. Vi kavlade plattor av lera som fick torka i solen för att skynda på processen, och sedan krossade vi dem. När jag sedan kom hem kom jag på att jag kunde rista mönster på baksidan av plattorna för att få sprickorna exakt där jag ville ha dem.
I början var hon noga med att glasera ihop skärvorna som bildade verket. Numera limmar hon.
- Man fostras i en skola där allt ska vara på ett visst sätt, men efter ett tag märker man att det faktiskt är resultatet som räknas. Man FÅR göra på andra sätt - det är keramikkonst ändå.
Sammanhanget där verken som är under arbete ska hänga är lite speciellt, medger Mååg.
- Jag satt faktiskt med på en rättegång för att känna mig för, och det var så himla tragiskt. Då kände jag att det verkligen är ett stort ansvar att göra konst som skulle passa in i de här rummen.
Ursprungligen kommer AnnaSofia Mååg från Dalarna. Och konstintresset hade hon redan som liten. Efter gymnasiet bestämde hon sig för att söka in till en konstnärlig grundutbildning. De prover hon skickade in var blyertsteckningar på idoler, däribland Whitney Houston och Sylvester Stallone.
- Jag satt på flickrummet och tecknade, fast på den tiden visste jag inte ens att det fanns olika hårdheter på blyerts så man kunde skapa bilder med olika svärta.
Ur ett skåp drar hon fram några av de romantiska teckningarna som hon sparat, skrattar lite generat och hoppas att vi inte kommer att ha med dem i tidningen. Det kommer vi förstås.
- Men det var en bra utbildning - framför allt för att vi hade en så fantastisk ateljé. Den var stor som en flyghangar och hade all möjlig utrustning. Och vi fick prova på i stort sett alla tekniker.
Själva fastnade Mååg för keramiken.
Och om det var en slump eller inte låter vi vara osagt när hon berättar varför.
- Vi kunde ju vara där och arbeta på kvällarna, men jag var så oerhört mörkrädd så jag vågade inte vara där. Istället passade jag på den kväll i veckan som lärarna samlades för att teckna kroki. Då satt jag och drejade. Jag fick till och med ett stipendium för att de tyckte att jag var så himla flitig - men jag var ju bara där de kvällarna för att jag var mörkrädd, säger Mååg och skrattar åt minnet.
Sedan blev det två års keramikutbildning innan hon gick vidare till konsthögskolan i Göteborg.
- Jag valde den skolan eftersom de precis hade tillsatt en professur i keramik. Men sedan kom man ut i verkligheten, säger hon och skrattar.
Flytten upp till Malmberget gick dagen efter examen, mitt under Göteborgskravallerna.
- Vi ville båda uppåt, och jag trivs verkligen här. Tidigare har jag stödjobbat på macken och i en klädbutik, men nu kan jag jobba med keramiken på heltid.
Men i morgon är det söndag. Då tar AnnaSofia Mååg ledigt från brännugnen och glasyren. Dundrets topp väntar.
Så jobbar vi med nyheter