En gång berättade min salig mor om 1950-talets Norgehistorier: om den norske bilisten som närmar sig en rondell och möts av skylten ”Max 8 varv!”. Storebror garvade åt lillbrorsan. Sen dess har Norge hittat olja. Och Northug åkt baklänges över mållinjen framför Hellner för att markera norska skid-åkares överlägsenhet.
Nog har Norge gett igen med besked.
Så när jag nu kör E10 förbi Abisko och in i Norge så klingar sången om att visst; det är lätt att älska detta landet som det ”stiger frem”.” Robust (nu översätter jag) och väderbitet över vattnen, med sina tusen hem”. För ett är då säkert att när man åker över gränsen så händer något mycket påtagligt. Från ett vilt, framförallt tomt, om än vackert, svenskt landskap så övergår det några hundra meter in i Norge till att vara fullständigt översållat av små hytter. Små stugor utplacerade både här och var. Norsk regionalpolitik i sin prydno. Hela landet ska leva! En politik som Sverige närmast totalt missat.
Kinberg Batra hade rätt: ”Stockholmare är smartare än lantisar.” I alla fall om vi tolkar det som att det är i Stockholm makten finns. Detta förstod redan konung Gustav Vasa när han byggde upp den svenska centralmakten. Han hajade att ju närmre ”köttgrytorna” de höga herrar dväljdes (bodde på nusvenska) ju mer inflytande och makt fick Gustav över dem. Samma regel gäller i stort sett ännu denna dag, snart 500 år senare.
Det sossepräglade folkhem som på 1950-talet byggde upp en infrastruktur med telefon, vägar, sophämtning, en skola för alla samt en allmän och lika sjukvård – det håller idag på att om inte krackelera så åtminstone urholkas.
I de krokar längs den älvdal där jag bor når inte posten ända upp och telefonin fungerar dåligt. Det är bara att hoppas att vädret är hyfsat den dag man bryter lårbenshalsen så det går att komma fram på 112 med mobilen. Ty när det regnar är det tji och koppartråden är som ni säkert vet klippt. Ajöss med den tryggheten.
Det handlar om vad som är centrum och vad som är periferi. I Norge känns det som att ”alla är med”. Där finns ett mångfasetterat ekonomiskt utjämningssystem fylkena emellan som fungerar och skapar jämlikhet. Någonstans läste jag att om Jokkmokk skulle få pröjs för sina naturtillgångar så skulle alla där köra Mersa och ha pool på tomten. Samt egen helikopter.
Men härom veckan öppnade SVT och Sveriges Radio lokalredaktion i Övertorneå. Som en markering om vad de väljer att prioritera och en insikt om att Sverige är avlångt. Jag ser det som en motkraft. Och jag applåderar!