Oavbrutet underhÄllande och briljant
BOKEdelcrantz förbindelserMalte PerssonBonniers
Foto: Fotograf saknas!
Han blir snart ovanligt pigg och full av tusen sprÄkliga infall och snedsteg. Fast det Àr nog snarare den anonyme berÀttaren som Àr sÄ uppsluppen och oavbrutet skojar och spexar, han blÀndar lÀsaren med sina trix och ordkonster men hela detta "blÀndverk" Àr alltsÄ sprÄkligt, sÄ mycket annat hÀnder inte i boken.
I de mer uppsluppna stunderna kan man fÄ för sig att det Àr Persson sjÀlv som skymtar i lösskÀgg och att det Àr hans röst vi hör bakom skÀgget. Det hindrar inte att romanen Àr oavbrutet underhÄllande och bitvis briljant, fylld av glada, vitsiga, bitska, kloka och uppsluppna kommentarer.
Huvudpersonen sjÀlv Àr dÀremot ÄterhÄllsam, beskuren och mycket strategisk, ocksÄ i umgÀnget med sig sjÀlv. SÄ till vida handlar denna lite förströdda levnadsteckning om en mÀnniska som vinner hela Stockholm men förlorar sin sjÀl.
Men oftast skyms han helt enkelt av det sinnrika tankeflöde och de skarpa tidsbilder som berÀttaren fyller boken med. BerÀttaren hittar vackra och roande formuleringar om allt, om spyans natur, om tÄlamod, om ryktet, om sanningen, om intresset för nyheter, om Lenngren och Bellman, om kungliga och adliga dignitÀrer, om ödets lotter. Alla infall odlas, förÀdlas, fÄr vÀxa fritt, det blir en vitter liten skog pÄ nÀstan varje sida. BerÀttaren lÀgger sig sÄ till vida nÀra den vÀltalighet och den konversanta ton som hörde till tidens ideal.
Edelcrantz hette Clewberg som ung och var vid sidan av vÀnnen Kellgren rikets mest lovande litterÀra löfte. Men han vÀnde sin Àregirighet och sina talanger Ät annat hÄll, mot juridik, byrÄkrati, handel, jordbruk, vetenskap och teknik, han uppfann en optisk telegraf och tog Ängmaskinen och en rad andra industriella nyheter till Sverige.
Efter en trög start vÀnder det för Clewberg, han stiger snart som en raket och blir kunglig bibliotekarie, sekreterare i rikets kansli, förvaltare av kungens handkassa och direktör för de kungliga spektaklen. Det sista passar honom illa, han Àr genuint ointresserad av opera, men behÄller av opportunistiska skÀl posten i tjugofem Är.
Persson Àr hela tiden kolossalt pÄlÀst och Edelcrantz förbindelser Àr egentligen en utmÀrkt lÀrobok, en sprÀnglÀrd text dÀr Sverige och kulturen frÄn cirka 1770 till 1821 avbildas och det frÄn rÀtt annorlunda utgÄngspunkter. Huvudpersonen reser ocksÄ ut i Europa 1790 och studerar brÀnnerier, skogsvÄrd, kolbrytning, det efterblivna franska jordbruket, revolutionens eftervÄgor och tusen andra ting. I Paris möter han Maria, en kÀnd författarinna. Men ocksÄ kÀrleken dem emellan blir en förhandlingsfrÄga.
Boken Àr pÄ nÀrmre 400 sidor och det blir i bamsigaste laget. Jag fÄr för mig att det hÀnger samman med att Persson har svÄrt att skiljas, inte frÄn Edelcrantz men frÄn sin litterÀra skapelse, det vill sÀga textens ton och det sprÄkliga ymnighetshorn han hÄller i sina hÀnder. Verket Àr ett kraftprov men man blir nÀstan drÀnkt till slut. I motsvarande grad kÀnner man att romanen saknar en stark berÀttelse, den liknar egentligen mer en litterÀr kalender.
Mest imponerad Àr jag av Persson nÀr han imiterar och parafraserar. Han kan likna virtuosen Danielsson och tycks ha lika lÀtt som denne att leka med former och fÀrdiga formuleringar och bruka dem för egna syften.
SĂ„ jobbar vi med nyheter