Jag öppnade fönstret och mild, varm luft rusade in. Det kändes overkligt på ett väldigt verkligt sätt – mot t-shirten, mot ansiktet, i lungorna. En fluga flög in och krockade yrvaket mot alla kanter i rummet. Solen petade på varenda centimeter av min hud och jag stod i mina pyjamasbyxor och tittade förvirrat på. Det gick inte att tvivla på att det hade hänt. På något sätt hade det helt obemärkt smugit sig in, vandrat längs termometrar och gator under nätter i maj. Den var här. Sommaren hade anlänt.
Början av årstider bär alla med sig en ny palett av väder som ger livet en slags fräschör. En föraning om att det är nu något kommer att förändras. Det finns ett nytt liv i vårens blommande, sommarens lata sol, höstens förmultnande eller vinterns bleka ödslighet – som om det existerar en direktkoppling mellan oss och Moder Jord. Mellan de spirande vitsipporna och den nyfunna lättheten i våra steg. Mellan de första iskristallerna på asfalten och den plötsliga känslan av äckel som uppstår när vi ligger bredvid en någon som vi brukade tro att vi inte kunde leva utan.
Som om våra kroppar vägrar att glömma de naturvarelser, de djur vi egentligen är trots alla byggnader, civiliserade samhällen och tekniska uppfinningar som vi försökt lägga mellan oss. Vi är inte större än att en regnig dag fortfarande gör oss på dåligt humör även om vi numera inte längre sitter ute i skogen utan i våra små välisolerade kontor. Våra liv centrerar sig fortfarande kring väder. Om kopplingen är biologisk eller kulturell vet vi inte. Det enda vi vet är hur det känns att vakna till sommarens första morgon och allting runt omkring ser ut som en kärleksförklaring till just oss.
Ändå anses det klassiska väderpratet vanligtvis vara något fult; allmängiltigt småprat för att ömsesidigt maskera att man egentligen inte har något att prata om. Att prata om väder ses som något banalt som inte säger något i realiteten fastän vi översätter väder till våra liv varje dag. Att prata om väder ses som ett tecken på avstånd, fastän det är ett av de mest grundläggande sätten att fråga någon hur hen mår.