Det var förstås en tillsynes oskyldig fråga ställd för att skapa trevlig stämning. Skämtet går alltså ut på kategorin kvinna plus långa namn med hårda konsonanter och dubbelvokaler är lika med den finska städgenen. Så snabbt förvandlas man till en projektionsyta att fylla med fördomar.
Vi kan alla historien. Sverigefinnar är sedan andra världskriget den största invandrargruppen i Sverige. Efter att livet slagits i spillror fick finnar ta jobb ”på golvet” i grannlandet för att få det att gå ihop. Sedan dess kan vi alla se henne – den finska städtanten - framför oss, som på film. Hon går med sin städutrustning, fåordig och arbetssam. Hon är en bifigur, så tvådimensionell man kan bli, liksom gjord i kartong. Så som hon har porträtterats i nidbilder, i förenklande skildringar av arbetarklassen, i skämt kring ett matbord. Stereotypen lever alltså vidare, som en hägring.
Tornedalingen Ester Cullblom har genom sin livslånga kunskapsproduktion, i titlar som Vi pigade i Tornedalen, synliggjort hur fördomsfulla attityder gentemot finnar frodats bland minoriteten svenska tornedalingar. Trots diskrimineringen från majoritetssamhället har minoriteten, på en strukturell nivå, ansetts vara bättre än finnarna från Finland. Man är kanske inte svensk men i alla fall inte finne. Lägg till den patriarkala strukturen på det, som ofta gör gemensam sak med rasismen, så finner vi den invandrade kvinnan längst ned i hierarkin. Och hennes jobb har ofta varit att städa. När jag läser Cullblom blir det tydligt att den svenska tornedalingen på en och samma gång kan ta både offrets och förövarens plats i produktionen av rasistiska strukturer.
Har du den finska städgenen? Frågan dyker upp så ofta, i olika variationer, att det inte är en slump. Jag tänker på en finsk kvinna som fick diskutera sin städförmåga under en löneförhandling på Pajala kommun för ett arbete som inte gick ut på städning överhuvudtaget.
Stereotypen är inte bara en hägring utan används för att utöva makt. Som Cullblom uttrycker det: ”För att bevara och höja sin egen självkänsla blir det viktigt att göra de finska kvinnorna mindre.” Och eftersom att skämt om finnars dåliga smak, fattigdom, med mera, fortfarande är närvarande i Tornedalen så är det svårt att ta pratet om en tornedalsk identitet på allvar.
För att det ska vara trovärdigt så måste det ske genom en rannsakan av hur man tilltalar andra. Att ensidigt upprepa hur man har blivit behandlad men inte se hur man behandlar andra tillhör det naiva offrets psykologi. Det är att måla in sig i ett hörn, en återvändsgränd. Att tillhöra en minoritet är snarare en erfarenhet som kan användas för kunskapsproduktion som möjliggör solidaritet. Istället för att vakta det där trånga hörnets gränser.
Att hålla hårt på kategorier är att försöka dölja de människor som förkroppsligar mångfalden som alltid har existerat. Exempelvis dem som är både svenska tornedalingar och finnar. Cullblom menar nämligen att den finska invandringen i Tornedalen har bidragit till att både bevara och vitalisera det språk som senare kom att erövra en suverän status och kallas för meänkieli. Vid närmare granskning smulas kategorier lätt sönder och släpper igenom människor av kött och blod som i sin existens överskrider dem.
Att flytta från Tornedalen är en quick fix. På grund av den vita hudens höga status i vårt rasistiska samhälle är det lätt att som finne passera som en stereotyp svensk. Man försvinner in i massan – men strukturerna kvarstår. Det är inte något att vara nöjd över. För den rasistiska blickens fokus är bara riktad åt andra håll, och har skärpts, mot invandrargrupper som är mer utsatta på alla sätt. Men det Cullblom visar är att rasismen har varit närvarande i Tornedalen långt innan Sverigedemokraterna började få röster i området.
Har du den finska städgenen? Som om städning vore ett sämre arbete. Som om klasstillhörighet vore ödesmättad biologi. Det rasistiska klassföraktet kunde inte vara tydligare. Att ställa frågan så aningslöst är att skapa en riktigt dålig stämning. Därför går det inte att överskatta betydelsen av Tornedalen Pride. Jag minns den brutala attityden mot alla som visade minsta tecken på att inte passa in i de stränga heteronormativa kategorierna. Det gick knappt att andas. Nu syresätter Tornedalen Pride luften.