Adam van Düren var en tysk arkitekt och skulptör som åren 1487-1532 huvudsakligen verksam i Danmark och Sverige. Han färdigställde koret till domkyrkan i Linköping och byggde borgen Glimmingehus innan han gav sig på domkyrkan i Lund och gjorde gravmonumentet över ärkebiskopen Birger Gunnersen.
Om denne man och hans familj har Michael Economou skrivit en roman om en vecka i Lund där hans dramatiska förflutna återberättas. Economou debuterar som romanförfattare och gör det med ett verk som förflyttar oss tillbaka till en tid fylld av umbäranden.
Det blir inte så mycket en roman om bildhuggeri, men desto mera om tidens herrar i form av biskopar, kungar och härskare på något lägre nivå. Det är inga vackra interiörer som återges. van Dürens hustru Brigide kommer i ressällskap med horor till Sverige innan hon återförenas med sin man.
Ressällskapet kanske är förklaringen till varför hon nattetid smyger till horhuset i Linköping och tillfredsställer biskopens världsliga önskningar. Hon blir, till och med, med biskopens barn, men tar bort det under svåra umbäranden.
Romanuppläggets vecka i Lund fylls av härjande pest och våldsamma danska krigare. Liken staplas på högar och van Dürens familj stryker med. Samtidigt återges bildhuggarens goda kontakter med Lundabiskopen Birger Gunnersen, som saknade adligt påbrå. Förhållandet blir så nära att van Dürens hustru Brigide får vila i biskopens sarkofag när pesten tagit henne.
Att skriva en roman utifrån en bemärkt person från flydda tider är ett sätt att levandegöra historien. Michael Economou lyckas till en del, men lever inte upp till ambitionen att beskriva stenmästaren van Dürens strävan att vara mera konstnär än stenarbetare. Det brister i gestaltningen av romanens personer, så även för huvudpersonen van Düren.