Huntingtons sjukdom, förr "danssjuka", är dominant ärftlig med skada i en enda gen. Sjukdomen är hemsk: i medelåldern start av en mängd psykiska symtom, några år senare de karakteristiska ofrivilliga rörelserna. Efter ett antal år följer döden.
Petra Liljas bok handlar om hur Maria, vars far har sjukdomen, och hennes make Erik reagerar på den utdragna processen att få besked om sina framtidsutsikter. Trots synnerligen genomtänkt beslut om gentestning utlöser beskedet en psykisk kris med alla sina faser.
Boken är tänkt som en livsberättelse i vårdutbildningar men också för allmänt intresserade och som etisk debatt om gentestning.
Vad gäller försäkringar gör debattören stor sak av att försäkringsbolag per defintion är vinstdrivande och har ett tämligen legitimt intresse att stänga ute eller höja taxan för människor med gentekniskt påvisbara sjukdomar. Den lösning han ser är att det ska finnas en samhällelig försäkring utan vinstintresse.
Må vara, men hur har försäkringsbolagen kunnat gå med vinst hittills då? De får väl fortsätta göra det och samhället bör förbjuda att de ges tillgång till resultatet av gentestning. En risktyngd människa ska ha rätt till försäkring.