En reslig ung man står vid en busshållplats. Han är genomborrad av pilar, genom bålen, genom ena låret och ett smalben. Men det bekommer honom inget. Han tycks i sin enkla höftbeklädnad bara vänta på bussen. Målningen är Jouko Alapartanens och den har titeln God eftermiddag mr Sebastian. Torneåfödde målaren Alapartanen har fört den helige Sebastian in i 2000-talet, ställt honom vid en nordisk oljegrusväg och fört en konsttradition vidare.
Sebastian, död år 280, var en kristen martyr och officer som överlevde genomborrad av tusentals pilar. Under medeltiden blev han populär som beskyddare mot pestens "pilar". Så han blev Helige Sebastian och har genom historien målats av många mästare under renässansen och barocken, en vacker halvnaken yngling. Temat Helige Sebastian återkommer i två andra verk i Aines nya basutställning och uppfyller utställningens titeldel om "de heliga".
Där bland de 57 konstverken finns också annat heligt. I den finska traditionen är kvinnan helig och Torsten Wasastjernas Ung kvinna från 1911 har ett Mona Lisa-drag över sig, outgrundlig och stolt har hon låtit klädet falla och blottar sina bröst. Wasastjerna är mest känd för sina impressionistiska landskapsmålningar, men skrev också poesi och drama.
I denna utställning har hans Ung kvinna hamnat i ett apart sällskap, kanske med drag av "de onda", för därunder finns Alpo Jaakolas märkliga målning Måltiden från 1961, där liv och död blandas på köksbordets vaxduk. Här finns både de heliga och de onda, människan som pålägg på smörgåsen.
Väinö Kunnas oljemålning Clownens död från 1924 för tankarna till Nils Dardels Den döende dandyn. Är clownen helig eller ond? På Kunnas bild är han naken, saknar clownens kostymattribut och han befinner sig i den svartklädde Dödens händer. Expressionisten och modernisten Kunna mötte själv döden tidigt, bara 33 år gammal.
Harald Gallén har beskrivits som en dandy och hans Molnhimmel från 1907 kanske får representera de heliga med sina ljusa moln över det höstfärgade landskapet. Sedan är ju också landskapet och naturen heligt här i Norden.
Gallén var en excentrisk finländare, född i Reval, och som 1902 till fots begav sig till Paris för konststudier. Han var en landskapsmålare och vittberest. Motivet till Molnhimmel fann han sannolikt under sin tid i Italien, men han besökte också regelbundet finska Lappland.
Tjusningen med Aines nya basutställning är de tvära kasten i tid och stil. Från Galléns ljusa landskap i tidig 1900-talsolja till Marianna Uutinens akryl Universal Ends från senaste sekelskiftes är det en bra bit. Hon är en av de ledande inom finsk samtidskonst, representerad hos flera ansedda muséer ute i världen. Aines har lånat detta verk om universums slut av Rovaniemi konstmuseum. Det är ett verk som i sin trasighet gör ont i färg och form.
Den nya basutställningen visar vilken omfattande konstsamling som finns att hämta ur i Aines bildkonststiftelses samling och ur det stadsägda museets. Lånen från andra museer behöver inte bli många för att nå denna bredd.