Han spelar "Döden" i pjäsen Lagom nära döden på Uppsala stadsteater och är rädd att flyga.
- För 40 år sedan var jag med om en flygolycka på Teneriffa. Vid starten ramlade flygplanet ner på banan. Vi tog oss ut på ena vingen och hoppade. Det sista jag såg var SAS-märket på stjärtfenan innan flygplanet brann upp,
Så därför blir det tåg och den bok han nu skrivit har ett försenat Norrlandståg att tacka för sin tillkomst.
- Det var i december förra året. Vi fick sitta sex timmar i tåget och då föddes idén om denna bok, säger förläggaren Peo Rask.
Efter olika idéer blev titeln Onyttingen, ett ord som inte ens Svenska Akademien hade i sitt lager.
- Onyttingen kommer av vi fantasimänniskor ofta får veta att vi har onyttigt jobb när vi gör teater, målar eller skriver. Min pappa sade alltid att äsch, ska du verkligen ägna dig åt det? Du kan väl bli något nyttigt som disponent på LKAB.
Pappa Westerberg var just disponent vid LKAB i Luleå.
Men vad handlar då Onyttingen om?
- Det är en saga och ett äventyr, inte direkt självbiografiskt men det kan ibland vara jag, säger Staffan Westerberg.
Huvudpersonen Gunnar Renlund, förnamnet gemensamt med författaren, har blivit en gammal man som bor på ett hem för "gamla schwamlingar", någonstans i Norrland.
- Han letar efter den vita renen, en symbol för döden och mycket kan hända innan döden. Renlund får en livsresa, en härlig resa innan han dör. Det är bar’ å åk som Stenmark sa.
Resan går genom Norrbotten mot Lapporten där Sankte Per väntar med sin nyckelknippa. På resan görs utvikningar till barndomens disponentvilla med festmiddagar och cirkusbesök på Loet.
- När jag skrev Elvaåringen blev det en för vuxna självbiografisk resa och en intuitiv del av mitt liv. Det här är en saga för vuxna som jag vill ska läsas för barn.
Staffan Westerberg har inte bara skrivit sagan, han har också illustrerat den med naivistiska akvareller.
- Jag är glad att det blev en bok. Det var först ett filmmanus som jag skrev för Agneta Fagerström-Olsson, men det blev ingen film.
På onsdag står han på Uppsala Stadsteaters scen igen, i de randiga, färgglada raggsockorna och sandalerna.
- Jag spelar Döden men inte Ingmar Bergmans Döden som i Sjunde inseglet. Uppsala stadsteater tyckte att det vore trevligt med lite livsglädje. Det kan Döden behöva.
Efter efter skådespelandet i Uppsala?
- Teaterchefen Karin Enberg vill träffa mig och diskutera något, men det beror också på orken.
Fler böcker?
Staffan Westerberg ler lite, men säger inget.
- Vi får väl åka tåg igen, säger förläggaren Rask.