I början av 1970-talet drog den östtyska säkerhetstjänsten Stasi igång en kampanj för att avslöja det svenska kungahusets kopplingar till Nazityskland. Kampanjen fick namnet "Operation Norrsken" och skulle brisera i en bok som skulle ges ut mitt under de så kallade Helsingforskonferensen, det internationella mötet om säkerhet och samarbete.
Men så fattade den östtyska statsledningen tycke för den svenske statsministern Olof Palme och avblåste hela operationen. Synd eftersom östtyskarna tydligen gjort ett grundligt forskningsarbete om det svenska kungahusets goda naziförbindelser och som skulle hålla för en kritisk granskning. Den boken hade vi gärna velat läsa.
Det kan vi inte säga om Christoph Anderssons bok. Efter Stasis avblåsning borde Andersson ha avblåst sitt eget bokprojekt. Den fortsatta läsningen känns meningslös när den växlar över till vapenaffärer och kopplingarna mellan Östberlin och svenska Bofors, tv-journalisten Cats Falcks försvinnande och så Stasi-prästen i Burträsk. Det blir bara en oändlig, tråkig textmassa med ovidkommande detaljer och onödiga miljöskildringar. Inget nytt tillförs.
Det förvånar att ett förlag av Norstedts kaliber skickat detta manuskript till tryckpressarna. Har Norstedts inte längre några omdömesgilla redaktörer?