En helaftonsföreställning, varken mer eller mindre, fick den sig till livs som befann sig framför scenen när Magnus Öströms 4-mannagrupp och Norrbotten big bands blåsare framför Joakim Milders flitiga fingrar förenades för fröjdefullt framförande av fenomenalt frapperande framsynt fascinerande fulländade färgrikt framåtblickande finlirade frammanade förnimmelser från föregående förevigade fonogram.
Snacket från kvällens huvudperson om att publiken fick två band till priset av ett var just det. Snack alltså. Nej, här har de båda smällt samman till en enda stor sömlös bit jazztyg som draperar hela konsertlokalen under två täta timmar. En extra eloge till kvällens ljud-, och ljusansvariga som får kvällens konsert att bli till ett psykedeliskt färgsprakande allkonstverk. En modern variant av de happenings som under 70-talet exempelvis Don Cherry iscensatte i stora tält vid nationalmuseum i Stockholm.
Låtar från Magnus Öströms två skivor som Ballad for E, Piano break song, Weight of death, The moon (and the air it moves), Through the sun samt At the end of eternity blandas med nyare kompositioner som Luleå och The green man with the french horn.
Öströms kvartett bjuder på förutom Magnus potenta trumspel även gitarristen Andreas Hourdakis, basisten Thobias Gabrielson och pianisten Daniel Karlsson. Alla får de många möjligheter att visa upp vilka skickliga solister de är. Likaså Norrbotten big bands bastanta blåsare i form av bland andra Arvid Ingberg, Vincent Nilsson, Mats Garberg, Linus Lindholm, Håkan Broström och Danne Johansson.
En musikvetare sade en gång att om en låt kan spelas med lätthet med ena handens fingrar på ett piano så har vi en hit. Kvällen bjuder på många sådana ögonblick. Det är tillsynes enkla melodiska figurer som i arrangemang för storband får blomma ut. Det är ett enda långt konstant flow som skapar ett enda långt lyckorus hos publiken. Magnus Öström och hans musik är överhövan översvallande i ordets bästa bemärkelse och öppnar upp i både öron och ögon hos de som överhör det hela.