Par i piano

Så återvände den världsberömde musikern Peter Jablonski till Boden igen, denna gång med hustrun och musikerkollegan Rebecca Barham i ett program à quatre mains.
Stilen blev populär under 1800-talet, men det fanns även de som komponerade för två pianon tidigare - Mozart till exempel.
Och som Peter Jablonski berättar var Mozarts Sonat för fyra händer i C-dur - som blir det inledande stycket - nog det allra första som komponerades i stilen. Stycket kom till då den unge Mozart - vid tillfället blott nio år - besökte sin systers familj och ville skriva något trevligt som familjen kunde roa sig med om kvällarna.

Och fyra händer låter ju förstås mer än två. Dessutom råkar det vara fyra riktigt virtuosa händer som trakterar Björksalens nyrenoverade flygel. Mozarts sonat förblir trogen det för honom så karaktäristiskt luftiga och lätta anslaget, men i det fyrhändiga stycket finns också en bredd och en färgning som för tankarna till en ystert porlande tangentbäck.
Det är riktigt ljuvligt att lyssna till.
Sedan byter Jablonski och Barham kompositör och visar på bredden inom genren. Rachmaninoffs Six Morceaux är långt ifrån sockersöt - snarare fylld av svärta och dramatik och väldigt, väldigt filmisk. Pianoduon rör sig över hela klaviaturet och utnyttjar klangerna till max, från det ljusaste kvitter till mörka domedagstoner, vilket gör stycket oerhört pampigt och njutningsfyllt för örat.

Efter paus bjuder de båda pianisterna på varsitt litet soloparti; Jablonski griper sig an ett par mazurkor signerade den klasssike pianokompositören Chopin, medan Barham valt Debussys preludier. Och jag förundras än en gång över hur modern och experimentell Debussy låter - än i dag.
Som avslutning får publiken höra några stycken ur den norske kompositören Edvard Griegs Peer Gynt, däribland den skirt folktonsdoftande Morgonstämning och spännande I bergakungens sal.
Det blir en fin avslutning på en trevlig och annorlunda pianokväll med verkligt skickliga musiker.