Det första jag tänkte på med Paradise Hotel var rökningen. Inget folk i Europa kan bolma lika mycket som deltagarna i TV3:s realitysåpa. Till frukosten, vid poolen, på festen. Så mycket tjära måste påverka hjärnkapaciteten.
Det geniala med Paradise hotel ligger just i fantasin som lovar både skönhet, sex och självdestruktivitet. De utmejslade unga kropparna i närgånget retuscherade fotomontage som tvålar in sig i ett paradis varvas med det ständiga ciggsugandet, filmat i fågelperspektiv av mer dolda kameror med grynigare bildkvalitet.
Diskrepansen mellan begär och den krassa verkligheten märks främst på det swingers-aktiga äktenskapslajv som paren ägnar sig åt. ”Jag är definitivt en kille som tror på äktenskap” sade (den numera utröstade) Alexander. Lyteskomik med tanke på att hela programupplägget bygger på lösaktighet. Att flera av deltagarna pratar bedårande om lojalitet som en värdefull kvalitet hos sina partners bevisar bara hur vilsna de är för sin egen situation.
De osäkra relationerna verkar leda till regelrätta identitetskriser på hotellet. Som när bloggerskan Paow övertalade bartendern Calle att ha sex på matbordet och rev honom på ryggen för att göra tjejerna sotis (killarna går omkring i kalsonger hela tiden). Calle grillades senare för att ha svikit Evelina och Michelle, när Paow kom in och kåtade upp honom. I det förvirrade efterspelet bytte Calle om till sina kläder hemifrån, jeans och hoodie, för att känna sig som sig själv igen.
Ingen av deltagarna kan heller formulera vad som attraherar dem bortom ”bra kropp” och ”fötterna på jorden” och parningsdansen sker därmed enligt mesta möjliga socialdarwinism. Kian är en sån player att han bara behöver säga ”det här är äkta” till Ylva, för att komma undan med att ligga utanför deras relation. Den inledningsvis charmige Umekillen Kristian blev tvärtom en klängig liten valp som försökte paxa ”sin” tjej direkt efter twisten med att släppa in ”de nya hunkarna” vars alfautstrålning grusade hans planer på en framtid med skåningen Saga.
I Matilda Gustavssons långa DN-reportage om ”Paradise”-kidsens barturné från veckan som gick berättade Kian att han drömde om att gå om trean på gymnasiet. Men alla deltagare är egentligen samma människor som var populära på högstadiet. De tjafsar på samma barnsliga sätt om sina meningslösa relationer. Eller som Eric, låtsas aningslöst inte förstå när alla snackar om att han är snygg. ”Vadå vad pratar
ni om?”
Den här veckan kom såpan upp i 36 avsnitt och Kristian är fortfarande ägd. Temat för veckan är kultur och de flesta av deltagarna kan inte uttala ord som ”litteratur” eller ”vernissage”. Men kanske är de inte så dumma som de verkar. 36 avsnitt är 36 festkvällar, förmodligen under lika många dagar. De super väldigt mycket på Paradise Hotel. Så mycket att killarna välter bord och tjejerna snubblar på sina klackar med fejset ned i marken. Sådant beteende är lugnt tre-fyra dagar i rad men sen måste man chilla. Minnesluckorna och spritplufsigheten börjar visa sig.
Å andra sidan kanske det är som Jasse säger: ”det enda jag kan är att supa. Jag måste ha alkohol, det är inte jag annars. Det är det enda jag gör hemma!”