På 1980-talet gav järnverksarbetaren Dawid Vestermark ut flera diktsamlingar. Mest spridd blev I Björsbyviken bor herr Bosse Bisamsson, en kärleksvisa som han uttryckte det "i cellsam tid". Vestermark är född 1941 och efter 27 års tystnad återkommer han nu med sin femte diktsamling, Vind i rönn.
Det är främst naturen och årstidsväxlingarna som inspirerar Vestermark. Ibland träffar han rätt, andra gånger känns bildspråket svårtytt. Orden håller liksom inte ihop. Han ger dock en spännande programförklaring i de allra första raderna:
"Om/allt är fåfängt/varför skriver jag nu/För att jag är/Jag och Du?/Dudelidu"
Lite svårare är det att ta till sig andra strofer i samlingen. Diktmaskineriets kuggar går inte in i varandra. "Du har en het/vulkan i dig som/sjuder/av olevt liv." och sedan fortsätter det med: "Om/du har mod:/drick lavans blod!" Det ställer krav på läsaren.
Poesi är att leka med orden och det är roligt när Dawid Vestermark leker med det numera förkastade ordet ensamhets märkliga efterföljare:
"Lyft mig ur självsamhetens/hänsynslösa krets./Jag vill få luft att fästa/mina viljevingar i."
Självsamhet - vår nya ensamhet. Tack för denna språkliga uppfinning, Dawid Vestermark!