Poesi som lekfull kortslutning

poeten. Marie Lundquist åstadkommer en lekfull kortslutning mellan dikt och värld.

poeten. Marie Lundquist åstadkommer en lekfull kortslutning mellan dikt och värld.

Foto: Thomas Wågström

Kultur och Nöje2017-01-31 06:00

I "Dikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det" åstadkommer Marie Lundquist en lekfull kortslutning mellan dikt och värld: dikten är här sig själv nog, magisk och mystisk men aldrig en återspegling. I 88 aforismer förhärligar hon Dikten; den är ömsom magnifik, ömsom upprorisk, ömsom trevande. Ofta förkroppsligas den. Såhär kan det låta:

Dikten är en inälva som ryms i munnen

Dikten vet sitt öde:förråda språketspika fast verkligheten i luften

Dikten visar sin råttsvansbiter hål i smickret

Några av dikterna sätter jag plus i kanten för, för deras skimrande gåtfullhet. Den första kunde vara en hälsning till Bruno K Öijer:

Dikten diar döden

fyller pennan med svart mjölk

Dikten får törnet att tränga fram ur tungan

Dikten kastar sig ut

genom ett hål i minnet

Dikten lutar sig mot havet

för att inte dränkas

Denhär samlingen vinner på sin egensinnighet. Den är högst otidsenlig på ett uppfriskande sätt. Ryktet om metaforikens död med postmodernismen verkar här lika överdrivet som postmodernismen själv var beskäftig. Min sympati för Marie Lundquists dikt stiger stegvis med hennes envetenhet.

NY POESI

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!