Popvisa med melankoliska förtecken

Autoharpa är ett sådant där instrument som man inte hör varje dag direkt. Oftast förknippas den med folkmusiken, och det får man väl nästan säga att den gör också här när Kaja Bremnes spelar i Luleå. Hennes popviseinspirerade och avskalade musik doftar faktiskt av de norska, snöklädda fjällen, de lugna fjordarna och det nordiska ljuset. Men kanske allra mest handlar det om hur man egentligen bär sig åt för att vara människa.
Bremnes är en bra textförfattare. Det hon sjunger blir nästan som brev till publiken; personliga intelligenta och ibland rätt överraskande.

Kaja Bremnes spelar också elpiano, och det är där hon håller till den största delen av kvällen. Med lugna melodier som bär en stark identitet och en speciell Bremnes-prägel.
Hennes lite spruckna, spröd-starka och nästan desperata röst är väldigt personlig, även om jag inte kan låta bli att jämföra henne med den isländska sångerskan Björk emellanåt. Och det är rösten, tillsammans med de vackra melodierna och de fantastiska texterna som gör att jag fastnar.

Men en hel konsert med Kaja Bremnes blir lite enformig i längden. Det blir ganska mycket eländes elände, och det är svårt att uppskatta den avskalade estetiken i musiken en längre stund.
Därför känns det lite bättre när Bremnes levererar From your daughter, och publiken äntligen får dra lite på smilbanden.

Popvisa med melankoliska förtecken

KONSERTKaja BremnesKulturens hus, LuleåFredag 7 november