Porträtt av en tid då det personliga blev politiskt

BOKTusen systrar ställde krav - Minnen från 70-talets kvinnokampRed. Ingrid Sillén, Eva Schmitz, Eva Lindqvist och Vera Almroth (Migra Förlag)

Foto: Ragnhild Haarstad/SCANPIX

Kultur och Nöje2010-11-10 06:00
En kvinna som var aktiv i kvinnorörelsen på 70-talet granskar sin almanacka från den tiden och frågar sig: Sov vi aldrig? En helt befogad fråga tycker jag efter att ha läst boken Tusen systrar ställde krav, där ett 40-tal kvinnor - kända och okända - berättar om sin tid i kvinnorörelsen på 70-talet och vad den betytt för dem. Det är en katalog över vitalitet, kraft, gemenskap och massor av aktiviteter.
Ur den vänstervåg som sköljde över världen i slutet på 60-talet växte en bred kvinnorörelse fram. Många kvinnor var engagerade i olika vänstergrupper men upptäckte att de gamla könsrollerna var rejält cementerade - männen skrev tal, diskuterade och fattade beslut, medan kvinnorna skulle städa, diska och koka kaffe. De tröttnade på det, bröt upp och organiserade sig på egen hand. Siktet var inställt på att förändra världen och så blev det inte, men de drev många frågor med stor framgång och framstår som självklara förebilder idag.
Men kvinnorörelsen på 70-talet var ingen enhetlig rörelse. De flesta kvinnorna i boken har deltagit i Grupp 8, men det fanns andra grupper också som Arbetets kvinnor och Kvinnoligan. Gemensamt för dem var kampen för kvinnans frigörelse mot kvinnoförtryck, liksom den platta demokratiska organisationen med lokala underavdelningar där alla kvinnor skulle kunna komma till tals och få plats.

Parollen var "det personliga är politiskt" och därmed ville de framhålla kvinnliga erfarenheter. De kämpade på bred front bland annat för fri abort, lika löner, daghem till alla, kvinnans rätt till arbete, smärtlindring vid förlossning, internationell solidaritet och särbeskattning. De sparkade in flera dörrar och flyttade fram kvinnors positioner rejält.
Slående i boken är den glädje, energi och övertygelsen med vilken kvinnorna tog sig an sitt engagemang.
Många av dem vittnar också om tiden i kvinnorörelsen som en av de viktigaste i deras liv. Men här finns också plats för självkritik. Mötena var långa och bråken många, ändå åstadkom de mycket.

Ebba Witt-Brattström kallar Grupp 8 för Mitt universitet och säger att hela kvinnorörelsen var ett gigantiskt kunskapsprojekt. Man studerade kvinnorhistoria och politiska strukturer, ordnade seminarier, konferenser och kvinnoläger, startade musik- och teatergrupper, producerade tidningar, demonstrerade, delade ut flygblad, ockuperade hus, uppvaktade politiker mm.
Tusen systrar ställde krav är inspirerande läsning och en påminnelse om den kraft som kvinnorna uppbådade i kvinnorörelsen på 70-talet. De förmedlar framtidstro, glädjen i gemenskap och att tillsammans är allt möjligt. Det går att förändra.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!