Provins går på djupet med fyra vetenskapliga analyser av Milleniumtrilogin
TIDSKRIFTProvins # 3, 2010
Foto: David Lagerlöf / Expo
Det inledande reportaget är en lång intervju med författarnätverket Bläck, som består av sex kvinnliga författare från Gävleborgs län. De träffas för att dela med sig av sina erfarenheter till varandra, inspirera varandras skrivande, hjälpa till med marknadsföring och även för att starta olika projekt som förhöjer den litterära kvaliteten i länet.
Men, samarbetet till trots, är de sex författarna noga med att påpeka att de för den skull inte kompromissar med sitt skrivande - alstren är fortfarande lika vitt skilda som deras olika personligheter. Som bevis för detta får läsaren några smakprov från varje författare på de efterföljande sidorna.
Mest förälskar jag mig i Aase Bergs diktsvit Hönor umgås.
Den fångar den mänskliga tillvaron genom en hönas smått förvirrade blick. Och det är vackert, sorgset och så fantastiskt överrumplande.
En annan stark kvinna som kommit - om möjligt - än mer i ropet i dag är Lisbeth Salander. Denna missanpassade, smått psykotiska pojkflicka med enormt rättspatos som först uppstod i Stieg Larssons Millenniumtrilogi har nu också blivit svensk film och även armbågat sig in i Hollywood.
Inte mindre än fyra essäer ägnas åt denna karaktär - författarna vrider och vänder på både Lisbeth Salander och Stieg Larsson i sina försök att förstå vad Larsson ville med sin pojkflicka och hur hon påverkar hans läsare.
Litteraturvetaren Eva Södergren beskriver Salander som den nya tidens Pippi Långstrump - en bild av en flicka som både upprör och inspirerar. Ungefär samma spår är Siv Fahlgren, som forskar i genusvetenskap vid Mittuniversitetet inne på, där hon reder ut sina tankar kring Salander som en feministisk symbol. Hon menar att etiketten inte är så enkel, eftersom samhället norm för vad en kvinna "är", är allt som Lisbeth Salander inte är. Frågan blir då om hon är en feministisk symbol, eller bara en stereotyp teckning av en man - med kvinnligt kön?
Litteraturvetaren Anders Johansson skriver också om kvinnoskildringarna i Larssons böcker, men menar att det inte är så enkelt som läsaren först må tro. Han inleder med att beskriva olika starka kvinnokaraktärer i Larssons böcker, men konstaterar sedan att de närmast kan beskrivas som ett harem av manliga fantasier. Kvinnorna som slåss, som tar för sig sexuellt och som vägrar inta offerroller.
Johansson dissekerar sedan Milleniumtrilogin med olika glasögon på. Han skriver om maktblanser, moral och rättvisa, genusperspektivet, socialisering och flockbeteenden.
Vad han hittar är en ganska stereotyp moral, som gömmer sig i boksidorna - som han jämför med Lars von Triers film Antichrist där resonemanget om svart och vitt och ont versus gott är svårare att reda ut.
Slutligen har vi så beteendevetaren Katja Gillander Gådins essä, betitlad Hatar män kvinnor? där hon skriver om Lisbeth Salander som varande ett viktigt inlägg i debatten om mäns våld mot kvinnor. Hon talar om Salanders vägran att ta på sig offerrollen och beslutet att istället bli en förövare. I slutändan betyder det förstås att Salander blir både offer och förövare - i teorin.
Gillander Gådin skriver också om det komplexa i den situationen - att Salander blir en hjälte trots sina gärningar, för att hon först varit ett offer. Ändamålet helgar på något sätt medlen.
Hon fortsätter med att påstå att just detta kan vara viktigt att tänka på, när man försöker synliggöra och förstå mekanismerna i våldsbeteenden. Även i samhällets kamp mot mäns våld mot kvinnor.
Det är ett väldigt vetenskapligt nummer av Provins som just kommit ut, och visst - det kan vara på sin plats emellanåt.
Jag tyckte att greppet med hela fyra djupanalyser av Lisbeth Salanders person var väldigt intressant, men på samma gång kan jag inte låta bli att småle åt alla dessa sidor av ivriga analyser, som skiljer sig vitt från varandra. Och fyra forskare som läst samma böcker - fast med olika utgångspunkter.
Visst går det att kategorisera, leta tendenser och sortera in i fack i oändlighet. Men det gör också litteraturen en smula mindre mystisk.
Jag tror att varje läsare av Milleniumtrilogin har sin egen åsikt om Lisbeth Salander. Och så ska det vara i böckernas värld.
Så jobbar vi med nyheter