Det finns skäl att ordinera lite brittisk komedi i det melankoliska nordiska höstmörkret. Willy Russell är en av dessa britter som kan sin sak, att skriva det som roar och krydda med några nypor samhällskritik.
Han nådde berömmelse för Timmarna med Rita, som också blev en film med Julie Walters och Michael Caine i huvudrollerna. Då handlade det om det brittiska undervisningssystemets tillkortakommande och Ritas försök att behålla tillhörigheten till arbetarklassen men samtidigt stiga in i den bildade medelklassen.
Västernorrlands teater i Sundsvall har tagit fram en Russel-pjäs från 1976, gett den titeln Färdknäpp, låtit försvenska och ge den något modernare drag. Sålunda får vi höra musik av Ulf Lundell, Robert Wells och Peter Jöback.
Handlingen utspelar sig i ett vardagsrum i ett radhus i en villaförort, och det handlar om två par i medelåldern som svingat sig upp till medelklassen och försöker leva medelklassigt. De samlas för att fira huvudpersonen Davids födelsedag. Han fyller 50 år, är på väg in i andra halvleken, som han själv uttrycker det.
Men det är ingen lycklig 50-åring. Han gillar inte radhuslivet, han drömmer sig tillbaka till ungdomens frihet och att dra iväg och lämna den småborgerliga tillvaron. Han vill inte spela boule, jogga och engagera sig i radhusområdets medborgargarde som bekämpar barnens vandalisering av villaträdgårdarna.
Det är ramen och i den bygger Russell upp situationskomiken kring småborgerligheten och människor som vill vara något de kanske egentligen inte vill vara. Tillspetsning är huvudpersonen David som vågar säga att han vill dra iväg och som vänder upp och ner på värderingarna.
Willy Russell vet hur slipstenen ska dras, han tar till lite runda ord och lite sex för att kittla publiken, låter grannfrun ställa diagnosen över Davids frihetslängtan. Den beror på hans för tidiga utlösning eller bristande storlek på apparaten. Då skrattar publiken som på beställning.
Men det är så det ska vara i en komedi, lite publikfrieri och lite överspelade roller. Ensemblen från Teater Västernorrland gör ett gott arbete och regissören Fransesca Quartey låter inte agerandet få alltför vida publikfriande svängar. Egentligen är det bara grannfrun som blir lite för grovt tillyxad och den rollen gör för övrigt regissören själv i denna 2011 års upplaga av föreställningen.
Hur var det då med Willy Russells samhällskritik? Nja, inte ropar han ut den högt i denna pjäs eller så är detta en svensk avpolitiserad version. När han skrev pjäsen 1976 gav han sig på Margaret Thatchers skattepolitik, men här finns inget om Reinfeldt eller jobbskatteavdrag.
I kväll ges föreställningen i Jokkmokk.