20-åriga Rebecca Nilsson Lindsköld sätter sig ned vid köksbordet med en kaffekopp. Treårige sonen Levi springer runt mellan rummen i det ljusa och nyrenoverade huset i Torpgärdan i Boden. Han kan inte riktigt välja mellan klätterväggen och byggklossarna i sitt rum eller fikat i köket.
För fyra år sedan gick Rebecca första året på gymnasiet och pojkvännen Arvid var inne på sitt tredje. Graviditeten kom oväntat, men var inte oönskad.
– Vi pratade mycket om det, men ville samtidigt inte pressa varandra åt något håll. När det blev tydligt att båda ville behålla barnet så var det en otrolig lättnad.
Rebecca som ursprungligen är från Skellefteå hade nyligen flyttat in hos sin syster Jannice i Boden och pendlade därifrån in till gymnasiet i Luleå varje dag.
– Det kändes ju underligt att må illa på bussen varje morgon, på väg till skolan.
Rebecca och Arvid bestämde att de skulle vänta med att berätta om graviditeten, ens för familjen. Tolv veckor tänkte de sig.
Beredda på negativa reaktioner från omgivningen, funderade paret mycket på hur familj och vänner skulle reagera. Vad de äldre i församlingen som de båda tillhör skulle tycka. De oroade sig över fördomar och förutfattade meningar som de kunde tänkas stöta på, och över att omgivningen kanske inte skulle dela deras glädje över att bli föräldrar.
Det dröjde bara några dagar innan Rebeccas syster Jannice hittade det positiva graviditetstestet av en slump och blev den första som fick höra den stora nyheten.
– Hon blev såklart chockad. Men var otroligt stöttande, i vilket beslut vi än ville ta. Hon har verkligen funnits där för mig.
Levi var beräknad till november, en dryg månad innan Rebeccas 17-årsdag. För att undvika att bara sitta hemma själv med alla tankar kring graviditet och framtid, så påbörjade Rebecca sitt andra år på gymnasiet. Paret fick möjlighet att träna på föräldralivet redan under graviditeten, då de ofta var barnvakt åt systersonen Sigge som då var tre år.
– Vi fick en inblick, och blev trygga i föräldrarollen redan innan Levi kom.
När de tolv första veckorna äntligen hade passerat så fick även resten av familjen veta hur det låg till. Paret som hade oroat sig över deras reaktioner, kunde slappna av. De respektive familjerna hanterade det hela bra och framförallt lösningsinriktat. De var alla måna om att paret skulle få sin tillvaro så ordnad som möjligt, innan barnet kom. Visst fanns det en oro hos föräldrarna för framtiden, så som tankar kring huruvida paret som var nya i sin relation skulle kunna hålla ihop, eller om Rebecca skulle kunna slutföra sin gymnasieutbildning och om Arvid skulle få jobb efter gymnasiet.
– När Levi väl föddes, så var det bara kärlek och omtanke från alla håll. Oron försvann vartefter när de insåg att allt faktiskt ordnade sig.
Den första tiden bodde de på övervåningen i Arvids mammas hus i Boden och delade på föräldraledigheten. De flyttade så småningom till en egen lägenhet. När det var dags för Rebecca att börja studera igen och när Arvid hade fått jobb som snickare, så hade farmor Karin möjlighet att hand om Levi på dagarna innan han började förskolan vid ett och ett halvt års ålder. För råd kring föräldralivet så har de främst vänt sig till sina egna familjer. Rebeccas svar på frågan om de någonsin stötte på några fördomar som tonårsföräldrar, kommer snabbt:
– På BVC faktiskt, där man minst anar det. Där blev vi ifrågasatta om vi verkligen åt en varierad kost hemma, ”när vi var så unga och nyss hade flyttat hemifrån”. De borde stötta mer istället för att dra ner en, man har nog att tänka på som ung förälder.
Rebecca fullföljde det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet, nu som nybliven småbarnsförälder. Det var kämpigt många gånger, men förstående lärare och klasskamrater underlättade situationen. Vid vård av sjukt barn så hade hon möjlighet att studera hemifrån.
Kontakten med de gamla vännerna har funnits kvar och de träffas fortfarande, med eller utan Levi. Rebeccas liv har sett väldigt annorlunda ut än sina jämnåriga vänners de senaste fyra åren.
– Jag har ju förändrats i och med att jag fick barn. När vi var tonåringar så kunde jag inte riktigt relatera till de typiska problemen som hör den åldern till, som tonårstjafs. Det kändes långt bort.
En förutsättning för att livet som ung förälder ska kunna fungera, är att paret ibland får tid till att umgås med vänner och med varandra. Deras föräldrar och syskon brukar ställa upp som barnvakt. Rebecca påpekar även vikten av att som ung förälder inte jämföra sig med andra, utan att istället våga lita på sin egen förmåga.
I höst får de tillskott i familjen, en lillebror är nämligen på väg. Som blivande tvåbarnsförälder så är Rebecca betydligt mer avslappnad än under den förra graviditeten. Det finns inte samma oro inför framtiden längre och tillvaron är ordnad.
Förväntansfulla Levi ser fram emot att bli storebror. Han väntar otåligt på att det ska bli höst. Det är svårt med tidsuppfattningen och han har precis börjat lära sig veckodagarna. En fråga kommer ofta,
– Är det höst idag mamma?