Ibland går det inte att hålla emot skrivklådan, och det var så det gick till när Lennart Eldebrink skrev romanen Gestalter i en dröm. Han tycker att det är så roligt att skriva, men manuskriptet lade han undan.
Så låg det där och mognade.
- Varför skulle manuskriptet ligga i en skrivbordslåda, jag ville köra ut det till en bok och pröva.
Det är ingen vanlig roman Lennart Eldebrink, 74, skrivit och den som frågar honom vad han skrivit och varför får vänta på svaret.
- Man kan säga att det är en berättelse om en by, men som det står på bokens baksida så ska författaren inte förklara varför han skrivit boken. Det ska läsaren få upptäcka. Det är en bok om livet och döden, tycker jag.
Byn då, är det din hemby Morjärv?
- Nej, jag brukar säga att det som händer i denna bok händer i en massa byar på hela jorden. I romaner är inte mycket påhittat, det mesta har hänt någonstans.
Personerna i boken, är det morajärvare?
- Inte många, bara ett par tre stycken. De flesta har ingen förebild som går att peka ut. Det handlar om människoliv helt enkelt, medborgare som man stöter ihop med här i livet.
Även om det inte är en genomgående handling i Eldebrinks roman, ingen historia som berättas, så fångas läsaren av de fint tecknade människorna och deras öden. En del blir kvar i byn, andra drar söderut och en del liv tar slut. Eldebrinks skrivlust och förmåga kommer fram i den levande dialogen, som bär upp episoderna.
Det är inget vanligt romanbygge. Här finns inslag av poesi mitt i prosan och de 307 sidorna är bara indelade i två kapitel. Lennart Eldebrink beskriver det som "lite experimentellt".
- Dagens nya romaner är så jävla tråkiga, språket så enahanda. De ser likadana ut allihopa, allt ska vara likadant. Det gillar jag inte.
Den som inte skriver en vanlig roman har svårt att övertyga ett vanligt bokförlag. Lennart Eldebrink blev sin egen förläggare.
- Jag tog hjälp av nätförlaget Vulkan som skryter med att de ger ut fler böcker än alla andra förlag tillsammans. Jag står som utgivare, men Vulkan sköter den praktiska hanteringen.
Recensionerna har hittills uteblivit, men Lennart Eldebrink har fått ett omdöme av NSD:s dåvarande kulturredaktör Stig Carlsson.
- Stig tyckte den var väldigt bra. Han kände igen en del typer från sin egen hemby Töre. Där gick jag själv realskolan.
Och nu väntar marknadsföring i Norrbotten?
- Jag har berättat för kompisar och vänner däruppe att de ska skaffa en bra bok. Det är det enda jag gjort. Jag har inga planer på att sätta mig i en bokhandel och signera.
Vi kolleger på NSD minns Lennarts första bok Dödens tystnad. Den kom ut 1975 och har anknytning till denna tidnings lokalredaktion i Gällivare och med lätt igenkännbara huvudpersoner.
Oförglömlig i den boken är den semaforsignalering som skedde mellan lokalredaktören som fanns på lokalredaktionen och lokalredaktören som bevakade tingsförhandlingen i tingshuset, ty det var långt innan mobiltelefonernas tid.
Men det är en helt annan historia.
Skrivklådan sitter i och det kan bli mera efter Gestalter i en dröm.
- Jag håller på med en historia delvis från gamla hemtrakter, men också Stockholm. Riktigt vad det blir vet jag inte, säger morajärvaren Lennart Eldebrink som sedan ett tiotal år bor i Nacka.