Fyra dagar i veckan arbetar hon som tandläkare. Den femte dagen är vikt för konsten – och hennes ateljé är lika kliniskt ren som en mottagning.
– Det ska inte vara smutsigt i en verkstad, särskilt inte när man arbetar med porslinslera, säger hon och stryker med handen över den blanka bänkskivan.
Lotta Kvist susar fram som en virvelvind genom det nybyggda garaget i Näsudden där hon har sin verkstad.
– Den var en del i överenskommelsen när vi flyttade hit, berättar hon med en blinkning.
Utanför verkstaden står den nya ugnen som hon har höga förväntningar på. Den ska underlätta den komplicerade och tidsödande bränningen av hennes alster i det avancerade hantverket kristallglasyr.
– Det är inte många i världen som håller på med det, för det är så svårt. Men jag ser det som en utmaning, .
Kristallglasyr var populär i Europa i början av 1900-talet, under art nouveau-perioden.
Endast porslinslera kan användas till kristallglasyr, det är den enda leran som tål så höga temperaturer. Men porslinslera är seg och svårhanterlig, och dessutom dyr.
Vid bränningen måste man justera temperaturen och ha ständig passning. Med den nya ugnen, som har avancerad automatik, kan hon ställa in brännintervallerna i förväg, vilket gör processen något enklare för henne.
– Många har inte sett kristallglasyr, några har sett men inte förstått vad det är.
Och att förstå processen är inte helt enkelt. Det är mycket kemi och låter nästan som trolleri, men Lotta Kvist försöker reda ut begreppen:
– Kristallglasyr består av tre saker: zinkoxid, kvarts och en fritta. En fritta är en blandning av leror som malts till ett pulver. De tre delarna gör att kristallerna kan börja växa. För färgens skull tillsätter man olika metalloxider, till exempel koppar för grönt, kobolt för blått, järn för brunt och mangan för rosa.
Men förutom blandningen av glasyren är det en mängd detaljer som ska klaffa för att det ska bli bra resultat. Formen på objektet har betydelse, och ytan måste vara helt slät och silkeslen. Den går Lotta noggrant igenom med fint våtslippapper, och glasyren silas i flera omgångar för att inga små korn ska finnas kvar.
För att kristallerna ska bildas, och ge det vackra mönstret, måste glasyren läggas på i tjocka lager så att jonerna kan flyta och fara omkring i den smälta glasyren. Temperaturen måste gå upp till 1 260 grader för att den ska bli så flytande att molekylerna kan röra sig.
– Om plus- och minusjoner träffas kan de bilda en kärna. Detta sker spontant och slumpmässigt. När jag sänker temperaturen till exakt rätt nivå börjar kristallerna växa, berättar hon
I en så kallad ”soaking period” får kristallerna växa till sig. Kristallernas antal, storlek och utseende kan styras med hjälp av olika bränningsscheman.
– Ju långsammare ugnen kyls ner, desto större blir kristallerna. Genom att pendla mellan olika temperaturer under ett visst skede av processen kan kristalltillväxten påverkas. Under tiden drar Lotta upp och ner temperaturen med 10–50 grader åt gången.
– Men den får inte gå ner för långt, då stelnar glasyren.
Målet är att få stora, separerade kristaller. Om allt går som det ska framträder mönstret som fluffiga penséer över ytan. Olika skikt bildas, det blir nästan som en tredimensionell känsla.
– Den här processen sker även i naturen, som när jorden skapades. Det finns platta kristaller i marken, willemite, som upptäcktes av den nederländske kungen William I i Kongo på 1930-talet. Det är precis dessa kristaller jag kan återskapa här i min egen ugn. Visst är det fantastiskt, säger hon.
Har du haft nytta av ditt yrke som tandläkare i det här?
– Ja, faktiskt. Det måste vara rent, och arbetet är metodiskt och följer samma gång. Och det ska göras med precision.
– Egentligen är jag hantverkare både i yrket och privat. Jag har arbetat mycket med estetiska tandbehandlingar, som porslinsfasader, och det är verkligen att vara konstnär. Det konstnärliga har överförts till mitt arbete, och mitt arbete gör att jag jobbar metodiskt och rent och snyggt med konsten. De har utbyte av varandra, säger hon.
Den skånska dialekten avslöjar hennes ursprung. Till Luleå kom hon när hon träffat sin man Peter, som också är tandläkare, på en kurs på Hawaii. Lotta, som bodde i Spanien då, flyttade till Peters hemtrakter, och nu bygger de hus i Näsudden utanför Piteå.
Hon började med keramik redan som tonåring när hon gick kvällskurser på Vuxenskolan. Sedan ett och ett halvt år är det kristallglasyr som gäller. Hon är helt självlärd.
– Ibland tar jag ut svängarna och gör någon hare eller katt. Men det är ju kristallglasyren som är det exklusiva. Jag är precis i startgroparna, det är inget man lär sig på fem minuter.
Hon lyfter upp ett av faten mot ljuset, vänder lite på det så att mönstret träder fram ännu tydligare.
– Det är ju så himla roligt, det blir så himla fint.
Birgitta Östling