Målaren Birger Jonasson var åren 1972-1991 bosatt i Gällivare och hämtade då en del av motiven från gruvarbetarnas liv i Malmfälten. Nu är han bosatt på Gotland, men Gällivaretiden återkom i en retrospektiv utställning på Konstakademien under oktober.
Utställningen hade en mörk och en ljus del. I den mörka delen oljemålningar från Gällivaretiden men en ljusare tar vid 1985, sex år innan flyttningen går till Lund och senare till Gotlands Tofta.
Det är de stora och ofta mörka oljemålningarna från Gällivaretiden som väcker känslor. Där finns Väntan, som visar en grupp arbetare i pälsmössor på en busshållplats. Det är en midvintermörk morgon, det lyser i ett hus i bakgrunden och en av männen i den anonyma skaran spanar bort mot vägen. Kommer aldrig bussen som ska ta dem till arbetet, till ett annat mörker under jord? Det är en fin bild av norrbottnisk midvinter och som finns hos Moderna museet.
Jonasson har också fler oljemålningar i stort format på människor som väntar. De förefaller vänta på ödesdigra besked, kanske om en olycka, kanske i gruvan. Det är intrycket av de sammanbitna människorna i Dom som väntade, en oljemålning från 1974/75 som utstrålar tystnad efter ett bud. I oljemålningen Varsel från 1977 är det äldre ensam kvinna som väntar i ett sparsamt möblerat rum där hon sitter på en röd soffa. Kanske har hon redan nåtts av ett varsel eller så väntar hon på ett. Det är inget som förknippas med glädje.
Dessa lite mörka sidor av Jonasson fanns i den sparsamt upplysta delen som går under namnet Ateljén. Utställningen fortsatte i den betydligt ljusare Galleri Väst och där återfanns en annan Birger Jonasson. Det var ur hans senare produktion och han har övergivit de mörka färgerna, men också de föreställande bilderna av människor och miljöer. Figurerna liksom rummen är mera abstrakta och det går inte längre att geografiskt härleda det som målats.
Det är en spännande utveckling och det finns fina verk också bland de nya, ljusa. Det gäller inte minst porträttet Ansikte från 2007-08 där han använt tunna konturlinjer och antydda huvuddelar för att återge den porträtterade. Några kraftiga markeringar finns, men i övrigt är färgsättningen försiktig och ansiktet får bli en del av omgivningen. Resten får betraktaren tillföra.
Birger Jonasson arbetar inte bara med oljefärg, han gör också blyertsteckningar, tuschteckningar och kolteckningar. Bland dessa intar Blicken, en blyertsteckning från 1987, en särställning.
Birger Jonasson har lämnat spår efter sig i Norrbotten. Hans verk finns att se i Arvidsjaurs vårdcentral, hos Vattenfall i Luleå och i gravkapellet i Hortlax. Hans verk finns också i Folkets hus i Gällivare, hos Gällivare kommun och hos Luleå kommun.