Hon kommer från en by i finska Övertorneå, Ylitornio, 40 kilometer från Torne älv och gränsen mot Sverige.
– Som barn får vi ofta till Sverige där vi hade släkt. Varje månad tog vi gemensam taxi från byn till Övertorneå, en gång året Haparanda, och någon gång till Pajala och Korpilombolo. Så jag känner Norrbotten. Det är samma folk på båda sidor gränsen och vi pratar ju meänkieli, samma språk.
Och på meänkieli skriver hon nu boken som utspelar sig i hemtrakterna, men hon är förtegen om bokens handling
Det är ingen debut på meänkieli för Rosa Liksom. Hon har också tidigare skrivit på sitt hemspråk.
– Kupé nr 6 skrev jag på finska. Jag kan ju inte skriva om Helsingfors eller Ryssland på meänkieli.
Romanen Kupé nr 6 utspelar sig på ett tåg under den långa resan på Transsibiriska järnvägen. Året är 1986 och gamla Sovjetunionen börjar krackelera. Huvudpersonen är en ung finsk studentska som lämnat Helsingfors och får dela kupé med en försupen rysk kriminell man med erfarenhet från tvångsarbetsläger.
– Jag reste själv på Transsibiriska järnvägen 1986 och med en rysk man som drack hela tiden. Det tog 25 år innan jag skrev om resan och det blev en egen upplevelse situationen i tåget.
Den brutale mannen i boken är dock sammansatt av flera andra män som Rosa Liksom mötte i Sovjetunionen och Ryssland.
– Det finns en förebild, en rysk man jag känner och som har en kriminell bakgrund, Det är den riktiga förebilden och inte den man jag reste med 1986. Fast han söp ju och hela tiden och ville ha sex hela tiden, säger hon och skrattar länge och gott åt minnet.
Kupé nr 6 är Rosa Liksom hittills största framgång. Romanen fick Finlandia-priset, är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris och även nominerad till Frankrikes finaste litterära priser för utländska författare, Prix Médicis étranger.
Kupé nr 6 är hittills översatt till sex språk, inom kort lanseras den också i USA och Storbritannien. Nu pågår en översättning till ryska, men den är inte helt enkel.
– Problemet är inte innehållet i berättelsen, men språket den gamle lägerfången använder. Det är hans språk och min unga ryska översättare anser att språket blir alltför grovt och något som ryssarna inte vill läsa. Nu är vi överens om att han får byta ut de brutalaste orden.
Skandinavien är annorlunda och Rosa Liksom såg det som naturligt att använda de brutala orden.
– Mannen är en gammal kriminell som levt i tvångsarbetsläger i 25 år. Hans språk är underground och inte vanlig ryska. Arbetslägerspråket är grovt och brutalt. Så är det också i Solsjenitsyns böcker om tvångsarbetslägren.
Rosa Liksom är inte bara en ordkonstnär. Hon började en gång med att teckna seriestrippar, sedan har det blivit måleri, filmande, performance och fotografering. Och allt håller hon på med. Nu brinner hon för sitt burka-projekt som hon inledde 2006.
– Jag började filma finsk natur och behövde något som avviker från bilden. 2006 hade vi inga burkor i Finland. Nu kanske det finns tio-tolv och bara i Helsingfors, inte någon annanstans i Finland. Jag använder blå afganistanska burkor med samma blåa färg som i finska flaggan. Det är ett nationallandskapsprojekt.
Sedan har det bara fortsatt.
– Jag tar alltid med mig en burka när jag reser, tar självporträtt eller av andra med burkan på. Jag söker upp en plats i varje stad som är en sevärdhet eller där stadens människor samlas. Jag gör sedan stora bilder, men burkan blir liten. Den blir ett litet grafiskt element i bilden, något man inte direkt förstår.
Rosa Liksom är ägare till 25 burkor i olika blå färgton, men också svarta och vita.
– Svart burka gör sig bra mot snö och is.
Hon har en burka med sig också under besöket i Luleå och beger sig till Södra hamn där hon drar den på sig, riggar kameran på stativet och fotograferar sig.
– Jag brukar också filma. Det gjorde jag i San Fransisco och tänkte att det blir nog svårt med islamofobin där, men det var det inte alls. Alla ropade at det var så fina kläder och min dotter och jag turades om att fotografera och vara modeller. Också en 83-årig amerikansk väninna ställde upp.
Det har också blivit en dansfilm där en professionell flamencodansare fick dra på sig burkan och dansa.
Burka-projektet blir bilder som hon ställer ut. Det gjorde hon senast under Bokmässan i Göteborg. Nu väntar en utställning i Aines konstmuseum i Torneå i nästan månad.
Till sist inställer sig den ofrånkomliga frågan, varför artistnamnet Rosa Liksom?
– Som ung student hade jag många finlandssvenska vänner. Vi ockuperade ett hus och levde där skapade en egen kommun. Finlandssvenskarna använder ofta ordet liksom och jag tyckte det namnet passade bra. Rosa kommer från Rosa Luxemburg, svarar
Anni Ylävaara, som hon är döpt till den 7 januari 1958 i Ylitornio.
Rosa Luxemburg var en polsk socialist av judisk härkomst och en av ledarna för Spartakistupproret i Berlin 1919.