Rum för konsten
Att göra fysisk plats för konsten i samhället kan vara svårt. Men att få människor att göra plats för konsten inombords kan vara ännu svårare. Sune Nordgren är en av de som lyckats.
Foto: Stefan JerrevŒng/Scanpix
Han visar bilder på en av sina favoritlokaler, den stora, ljusa Malmö konsthall, där han själv varit chef.
- Alla rum lämpar sig för konst, men det kan vara väldigt svårt att skapa ideella förutsättningar. Ofta bygger man museum som tempel, mörka sådana, eftersom man betraktar ljuset som en fiende för konsten. Men för mig är Malmö konsthall fortfarande ett ideal, för arkitekten Klas Anselm lyckades använda ljuset på ett bra sätt där. Han hade som utgångspunkt att konst ofta skapas i enkla ateljéer och därför borde man också visa konst i enkla lokaler.
De senaste sexton åren har han dock arbetat på andra konstinstitutioner. Och framförallt med konstinstitutioner som inte funnits från början. Den största utmaningen var The Baltic i Gateshead, Newcastle.
Gateshead i nordöstra England är en av alla dessa fattiga industristäder där smutsigt tegel, betong och stål härskar. När stadens styre bestämde att en konsthall skulle bli till möttes det av kompakt skepticism.
- Projektet var intressant för mig eftersom jag vet hur svårt det kan vara att skapa ett intresse för något så svåråtkomligt som samtida konst, trots politiska motiv om att "lyfta", "generera" och "sätta på kartan", säger Nordgren.
Lokalen fanns redan - den gamla industriella mjölkvarnen från 40-talet som stängdes 1981 med arbetslöshet och depression som följd. Men Sune Nordgren förstod att det var viktigt att skynda långsamt.
- Förankring är så otroligt viktigt i sådana här sammanhang.
Han anlitade konstnären Antony Gormley för att skapa ett konstverk, en 22 meter hög ängel i stål. Den byggdes precis vid infarten till staden och orsakade genast massiva protester.
Men så plötsligt en natt klädde någon statyn i en svart och vitrandig väst, med nummer nio på ryggen. Det symboliserade Newcastle Uniteds färger och siffran tillhörde forwardlegenden Alan Shearer.
- Det var på något sätt slutgiltigt. Över en natt blev ängelns stadens symbol, något de var stolta över. Och den signalerade på långt håll till dem som kom dit att här var det något på gång.
1998, strax innan ombyggnationen drog igång gjorde Jaume Plensa en installation vid kvarnen. En 7000 watt stark lampa sköt en vit ljusstråle rakt upp i skyn. Den ringade in platsen där "det" skulle hända.
När så slutligen ombyggnationen startade, och man tömde kvarnen på silos, fanns bara ett skal av tegel kvar. Konstnären Anish Kapoor fyllde tomrummet tillfälligt med uppspända skynken av röd PVC, som för att fylla byggnaden med nytt blod och nytt liv. Och 2002 stod The Baltic färdigt. Man hade till och med valt att förankra mycket av estetiken inomhus i regionen, det doftade industri, enkelhet, kraftfullhet och förstås Newcastles svartvita fotbollsfärger.
- Tidigare hade man sett det här museet som en resursslukare, men nu var den allmänna uppfattningen att det här faktiskt skulle kunna locka intresse utifrån. Första året hade vi över en miljon besökare, varav 60 procent bestod av återbesök - alltså människor från trakten. Vi började med utställningar som hade regional anknytning i både motiv och härkomst, men egentligen hade vi kunnat visa vad som helst. Vi hade lyckats bygga upp ett förtroende, de litade på oss.
Just nu arbetar Sune Nordgren med två parallella projekt. Dels ett blivande museum i Värnamo och dels Kivik Art Centre. I Kivik har man börjat så smått med att ställa ut tillfälliga konstverk - skulpturer och installationer - i ett vackert naturområde. Det är en manifestation och början på en femårsplan där nästa steg är konstnärsateljéer och förhoppningsvis senare också en konsthall.
- Vi kan fortfarande bara göra tillfälliga signaler, men vi hoppas på en fortsättning. Det är ett projekt vi vill växa långsamt med.
Så jobbar vi med nyheter