Tomas Colbengtson öppnar sin utställning med glas i Boden idag. Där finns en valtand och med texten "Pleasedo not speak eskimo".
– Kanske är förlusten av mitt språk huvudorsaken att jag arbetar med konst” säger den samiske konstnären.
Inspirationen till Valtanden med texten fick Tomas Colbengtson av ett fotografi från 1914 taget i Kanada på en internatskola. "Pleasedo not speak eskimo" stod det på skylten på väggen.
– Det fanns ju ett språkförbud också i Sverige även om det inte var lika uttalat med skyltar. Valtanden ingår i ett projekt som ska bli en utställning på Grönland nästa år.
Tomas Colbengtson kommer från byn Övre Björkvattnet, nära Tärnaby i Västerbotten. Han beskriver hur sydsamiskan försvann från den trakt han kom.
– Där är det knappt någon som kan samiska. Jag var nyligen på en samisk festival i Röros i Norge. Där pratade man samiska och har kvar språket, men de har kämpat mycket för det.
Det är inte bara språket som försvunnit. Tomas Colbengtson beskriver sin gamla hembygd, hur grannbyn Nedre Björkvattnet hamnade under vatten i älvregleringarnas tid.
– När det var klart att byn skulle överdämmas och Vattenfall löst in alla fastigheter 1963 gick byborna bara ut ur husen och tog bussen söderut, hamnade i Västerås och andra industrisorter. Luften gick nog ur folk. De bara skingrades, men hus finns fortfarande kvar. I Vilmas lanthandel står mjölet kvar på hyllorna, 50 år efteråt.
Ett av glasverken i utställningen har han tillägnat de bygder som lagts under vatten.
– Motivet är Alta och det är egentligen en nyhetsbild från en tidning som jag utgått ifrån. Den bilden får symbolisera andra älvutbyggnader som Stora Sjöfallet, Björkvattnet och Gejmån.
Tomas Colbengtson arbetar både med plant glas och med glasföremål, typ skulpturer.
– Det är gamla fotografier och former som vävs ihop. Det äldsta fotografiet är från 1861, det yngsta från 1920.
Han arbetar med polykarbonat, en blandning av glas och plexiglas, på de stora bilderna, som han sedan använder tryckteknik för att överföra bilder på. Där finns Bäverdamm, en drömbild med fragment av människor. På bilden Besökarna har Tomas Colbengtson utgått från en snöig granskog och placerat figurer i skogen.
Glasarbetet är tidskrävande. En mindre glasfigur tar minst en månad. Senaste tiden har Tomas Colbengtson arbetat med ett projekt på Konstfack med olika typer av glaspigment och bindemedel.
I Boden visar han en rad bilder på plant glas, som ibland böjts. Det är porträtt från gamla fotografier och de är alla i rött.
– Dessa bilder ska jag hänga upp på en stålställning, den som kallas songer på nordsamiska för att hänga upp och lufttorka kött.
Bilderna påminner om historiska personer. En liknar Che Guevara, en annan har utpekats som ryske kosmonauten Gagarin.
– Egentligen håller jag på med en sorts primitiv fotografering som på den tiden man kontaktkopierade filmen direkt mot fotopapperet.
De primitiva får stanna vid hans egen beskrivning. Det glas han visar är så rikt på upplevelser långt över det outvecklade och enkla.