I valets efterdebatt har frågan väckts om Sverige blivit mer rasistiskt i och med Sverigedemokraternas framgång.
Frågan tycks delvis felställd, inte minst om man lyssnar till statsvetaren Andreas Johansson som häromdagen framträdde i Sveriges Radios Studio ett. I en intressant analys lägger han, som jag uppfattar det, större fokus på den polarisering som uppstått i vårt land. Han resonerar om den splittrade bild som finns av Sverige. Erfarenheten av att leva här tycks vara så differentierad att vi i allt mindre utsträckning kan upprätthålla homogena föreställningar av nutidssamhället.
Som jag ser det skulle alltså medborgarnas erfarenheter och tolkningar av tillvaron ha allt färre gemensamma nämnare. Det kollektiva medvetna har snarare blivit skärvor i en krossad spegel. Mer tillspetsat:
Svenne har blivit segregerad i sitt eget land.
Samt att de etablerade politiska rörelserna har stora problem med integrationspolitiken. Då talar jag alltså om integrationen av svenskarna till den moderna svenskheten (i den mån man kan ta ett sådant ord i sin mun i detta sammanhang).
Polariseringen och konflikterna kan röra sådant som exempelvis stad mot landsbygd, fattig mot högavlönad, kulturnationalism mot pluralism, sjukskriven kontra frisk, etc.
Dessutom finns starka och framgångsrika rörelser utanför det parlamentariska som trycker på och kräver snabba förändringar av samhällets traditionella värdegrund (ex. hbtq-rörelsen).
Ett starkt etablissemang i Sverige, både politiskt och inom media, har uppenbarligen förlorat på att ta de egna idéerna för självklara och vända kritikerna ryggen. För de flesta analytiker tycks överens om att isoleringen av SD, med all skandalrapportering i färskt minne, paradoxalt nog leder till ökat stöd för partiet.
Identiteten som undanstött och icke rumsren skulle alltså, i den här tolkningen, erbjuda en ny och alternativ självbild som attraherar många. Invandrarpolitiken skulle därmed i någon mån vara mer medel än mål. Väljarna lockas inte nödvändigtvis av åsikterna i sig, snarare av att partiet vågar ha dem.
Här håller jag med valexperten Sören Holmberg som nu oroas inför valet 2018. För om isoleringen av SD fortsätter blir ju slutsaten att stödet för partiet bara kommer att öka än mer.
Hur etablissemanget än vänder sig tycks alltså en viss kroppsdel peka bakåt.