Sverige står inför en byggboom. Bostadsbristen, som förstärkts genom flyktingkrisen, ska byggas bort i många delar av Sverige. Miljonprogramsområdena ska, eller håller på att, renoveras. Fastigheter ska klimatanpassas, kollektivtrafik byggas ut. Regeringen har som mål att det ska byggas 250 000 nya bostäder till 2020 och i många kommuner pågår spännande planeringsprocesser. Norrbottens läns landsting ska bygga för runt 1,8 miljarder kr under 2010-talet, visar Dagens Samhälles sammanställning. Det här innebär en fantastisk möjlighet att uppgradera våra offentliga rum med omtanke om hela människan. Men risken är uppenbar att byggandet nu ska gå så snabbt att vi missar viktiga kvalitetsaspekter i processen.
För att undvika tråkiga och färglösa offentliga miljöer har enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning skapats. Den är enkel att förstå. Minst en procent av projektbudgeten för en ny- eller ombyggnation ska investeras i att konstnärligt gestalta en byggnad, ett torg eller annan offentlig infrastruktur. Tack vare regeln har tusentals offentliga miljöer i Sverige blivit rikare och mer intressanta att bo, besöka och arbeta i. Landstingets gedigna arbete med det nya patienthotellet vid Sunderby sjukhus är ett fint exempel där enprocentsregeln tillämpas fullt ut, och Kiruna är en av kommunerna som länge arbetat engagerat med den offentliga konsten.
Idag tillämpar 2/3-delar av landets kommuner enprocentsregeln. Det är 50 procent fler än för 10 år sedan och det vittnar om ökad kunskap om konstens betydelse för att tillföra en humanistisk och estetisk dimension till våra torg och fastigheter. Konsten påverkar oss och stimulerar kreativiteten. Och som Liljevalchs chef Mårten Castenfors nyligen uttryckte det: ”Byggbolagen är inte dummare än att de förstår att konsten höjer värdet på kåken”.
Ändå saknar alltså var tredje kommun helt rutiner för enprocentsregeln, medan många andra inte tillämpar den fullt ut. Därför borde politikerna och invånarna i Norrbotten se över hur regionen, kommunerna och byggbolagen arbetar med den offentliga konsten. Förutsättningarna borde vara goda. Ett av målen i den regionala kulturplanen är att ”sprida kunskap om enprocentsregeln och MU-avtalet och verka för ett länsgemensamt införande." Det är hög tid att analysera hur långt Norrbotten har kommit hittills. Har alla kommuner antagit enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och hur tillämpas den? Finns gestaltningsprogram och skrivs ambitionerna om den offentliga konsten in i kommunernas markanvisningspolicys, detaljplaner och exploateringsavtal? Anlitas konstnärerna tidigt i planeringsfasen så att man tar vara på deras kompetens redan i början av processen?
Den offentliga konsten profilerar och stärker orters identitet. Den är även demokratisk på så sätt att även barn och vuxna som sällan går på en konstutställning får möjlighet att ta del av och inspireras av konstnärliga uttryck. De kommande åren finns alla möjligheter att göra Norrbotten mer konstnärligt intressant och attraktivt för invånare, näringsliv och turism. Gör dina kommun- och regionpolitiker det?