Under storaumbäranden genomfördes baletten Trolltagen på Storforsens utescen på lördagen. Föreställningen började i sol men ett ihållande regn gjorde till slut scenen så blöt och halkig att dansarna fick svårigheter.
Folktro, saga och mystik är teman för baletten Trolltagen, som bygger på kompositören Ralph Lundstens musik. Publiken sitter på klipphällarna och dansarna rör sig på och runt scengolvet. Det är väldigt effektfullt när naturen runtomkring scengolvet används så att till exempel Näcken sitter vid vatten, och vittror dansar in ifrån skogsbrynet.
Efter en halvtimmes inledning med somriga låtar av Daniel Engman, drar historien igång.
Berättelsen är enkel. Sex små flickor rövas bort av virvelvinden och tvingas växa upp hos hemska troll. En fattig vallpojke befriar dem där de hålls fångna i kopparslottet, silverslottet och guldslottet. De metalliska färgerna återfinns i dansarnas dräkter. Kostymerna är delvis samma som när föreställningen började spelas 1987. Många barn har nog fascinerats av de stora trollen som ett efter ett blir ”halshuggna” av vallpojken.
Ralph Lundstens elektroniska/symfoniska musik kan kännas lite omodern ljudmässigt sett, men en bit in i föreställningen vänjer sig örat och accepterar det.
Dansarna håller hög kvalitet och charmfaktorn, ja den står barndansarna för. De är otroligt gulliga, klädda till små får eller prinsessor.
En bit in i föreställningen börjar det regna. Publiken sitter tålmodigt kvar men till slut blir det så blött på scenen att man måste göra ett avbrott för avtorkning av scengolvet för att kunna slutföra. Vilket de också gör, med bravur.
Trolltagen är en balett som passar både stora och små och en fin sommarkväll kommer den säkert till sin rätt. Men i regn och blåst vill den riktiga magin tyvärr inte infinna sig.
Susanne Holmberg