Skräcken flyttar ut

Redan 1993, långt för Resident Evil, släpptes Alone in the Dark, en titel som ansågs som kontroversiell, skräckinjagande och snudd på hjärtinfarktsframkallande. Frågan är om den efterlängtade uppföljaren kommer belönas med samma lovord.
- Vi ville inte fortsätta i samma spår som Silent Hill och Resident Evil, utan har ansträngt oss för att i och med Alone in the Dark vidareutveckla hela genren, berättar producenten Nour Polloni i den mörklagda, vindoftande lokalen under Berns Salonger i Stockholm.
- Vi har frångått de trånga korridorerna och ger spelaren möjlighet att utforska ett skrämmande och kaotiskt Central Park, fortsätter hon.

Jag ser dock Pollonis kommentar som rent PR-snack då det just är bristen på skrämmande element jag reagerar på. Originalspelets grundstomme verkar istället ha fått ge plats åt avancerade teknikaliteter och snygg grafik. Bilkrascher, gubbar med läskiga röster och intensiv action skapar förvisso spänning, men den suggestiva, bitande skräcken är borta.
- Det är ju inte längre något skräckspel, det är bara läcker Hollywood-action, konstaterar en kollega efter visningen.
Jag är beredd att hålla med. Originalets H.P Lovecraft-känsla har ersatts med kommersiellt gångbar action. Om det är till spelets för- eller nackdel får vi veta den 20 juni.

Skräcken flyttar ut

När “Alone in the Dark 2" släpps är det en annan typ av skräckupplevelser som skaparna valt. Nämligen ett kaotiskt Central Park.