Det är en ovanlig utställning, inte bara första gången som Skåda gör en familjär samutställning. Här finns och en direkt påverkan mellan generationerna.
- Min mammas skulpturer är som sagor och poesi. Jag har valt ut några och låtit mig inspireras. En del har blivit klara avbildningar, i andra mera fjärran från skulpturen, säger Lena.
Det är första gången de ställer ut tillsammans.
- Det kändes för stort att ensam fylla hela galleriet, så jag frågade om det inte kunde bjuda in någon annan också. Det var då Skåda kom på fråga Lena. Det var inget vi själva hade tänkt på, säger Anita.
- Vi har haft jätteroligt när vi gjort utställningen tillsammans. Jag har arbetat med blandteknik, grafik, olja, akryl och collage. Det gick ganska snabbt, gjorde målningarna på två-tre månader. Det måste ju vara klart till utställningen, säger Lena.
Mamma Anitas väg in i konsten tog fart i mogen ålder.
- Jag sökte och kom in på Sunderby konstskola i början av 1980-talet. Jag blev äldst i klassen och nu fyller jag snart 80. Det var fantastiskt att få göra något annat än att jobba på ett statligt verk. Och jag kände då att jag måste. Då kunde man få ett vuxenstuderandebidrag och det gjorde det ekonomiskt möjligt. Jag var ju ensam familjeförsörjare.
Efter konstutbildningen försökte hon etablera sig som konstnär och livnära sig på konsten, men det var svårt och fick kombineras med deltidsanställning. När pensionsdagen så kom öppnades dörren för konst på heltid.
- Det var en stor förändring när mamma fick tid för konsten, säger Lena.
- Men det börjar bli ganska tungt när man kommer upp i åren. Keramiken är så tung att bära. Oj vad tungt det var att bära allt till denna utställning, säger Anita.
Och bland det tunga finns ett antal hästar i keramik.
- Där är min allra första. Farfars nordsvenska häst fick stå modell. Hästar har så vackra former och det är roligt att jobba med det i lera, säger Anita om en av de större skulpterade hästarna på golvet.
Men allt är inte bara lera på hästarna.
- Jag är sakletare och brukar plocka hem allt möjligt som kan komma till användning. Hästarnas manar har jag gjort av slagg som jag hittat vid det gamla järnverket i Karlsvik.
Det vanliga brukar vara att barn går i föräldrars fotspår. Så inte hemma hos Sundboms.
- Jag minns att Lena redan som barn var så duktig på att teckna så det är jag som har gått i hennes fotspår.
Lena Sundboms konstnärliga bana gick också via Sunderby konstskola, men några år efter mamma Anita. Hon är yrkesverksam som bildkonstnär, grafiker och målare.
- Vi bor i samma hus med var sin ateljé. Det kändes roligt att arbeta med färg utifrån mammas svarta keramik, säger Lena Sundbom.