Idén om att bekämpa skönhets- och kroppsideal genom ett nytt hälsosamt ideal som inkluderar alla genom att förespråka ”inre” eller ”naturlig” skönhet är inget nytt. Ett exempel är hudvårdsföretaget Dove som i ett flertal reklamkampanjer använt sig av kvinnor i alla storlekar, former och åldrar för att därigenom visa att alla är vackra på sitt eget sätt. Ett annat exempel är Mollys Sandéns kampanj #överminstoltakropp.
Efter år av mobbning från barndomen såväl som nöjesbranschen bestämmer sig artisten Molly Sandén för att slå tillbaka mot vikthetsen. I sin nya musikvideo ”Freak” tar hon av sig sina kläder och visar, för att använda hennes egna ord, ”korviga mage” (det vill säga en mage där det uppstår veck när hon sitter ner). I samband med videosläppet startar hon även kampanjen ”över min stolta kropp” där hon uppmanar alla att lägga upp en bild på sig själv på sociala medier under hashtaggen #överminstoltakropp. Syftet är att vägra anpassa sig till något kroppsideal och vara stolt över sig själv och sin (unika) kropp.
Att bekämpa kroppsideal och kroppsfixering genom att återigen lägga fokus på kroppen är en kortsiktig lösning som endast botar symptomen men inte sjukdomen i sig. Oavsett hur mer ”inkluderande” eller ”hälsosamma” de nya skönhets- och kroppsideal som förespråkas är, förblir de ideal som baserar sig på grundtanken att skönhet är det som definierar en kvinna. Att lägga upp bilder på sig själv för att bekräfta sitt utseende och värde är inte att krossa kroppsideal – det är att bekräfta dem.
Dessutom är det problematiskt att skönhet ses som en attityd eller ett ansvar som ligger hos individen. Om alla själva har ansvar för att känna sig vackra (då skönhet finns hos alla - naturligt eller inifrån) blir även det förtryck som skapas genom skönhets- och kroppsideal individers, och inte strukturers, ansvar. Det blir helt enkelt kvinnors eget fel om de låter sig påverkas av skönhets- och kroppsideal.
Om vi vill krossa skönhets- och kroppsideal, det vill säga i grund och botten idén om att vi kvinnor definieras av vårt utseende, är lösningen på problemet inte att ifrågasätta vad skönhet är eller hur den ser ut. Istället borde vi fråga oss varför det överhuvudtaget är så viktigt för oss kvinnor att vara eller uppleva oss själva som vackra. Som Nina Åkestam skriver i ett blogginlägg på Resumé den 30 maj 2013: ”Skönhet har aldrig drivit världen framåt eller gjort en banbrytande upptäckt eller tröstat någon som är ledsen. Av allt en människa kan vara är just vacker kanske det allra minst viktiga.”