Sökandet efter Thore
Med sin folkliga pop fick Thore Skogman en töntstämpel av kulturetablissemanget. Men det hindrade inte honom från att fortsätta att vara sig själv, och inte heller hindrade det tusentals människor att älska honom och hans musik. En av dessa är Nicholas Olsson, som nu kommer till Norrbottensteaterns med sin föreställning.
Foto: Fotograf saknas!
Nicholas Olsson var själv bekant med musikerlegenden Skogman. Det blev så efter att Olssons föreställning Solen bor i Karlstad - en liten show om Thore Skogman slagit teatersverige med häpnad. Ja, vi säger häpnad, men kanske också glädje och förmodligen ett visst mått av chock.
- Jag har ju jobbat en hel del i "kulturetablissemanget" och där är ju en sådan som Thore helt urtöntig och kontroversiell på det sättet att han står för den "folkliga" kulturen. Man vill hellre ha seriösa lunchteatrar med Brel och dylikt, inte en show om Thore Skogman. Därför blev jag väldigt förvånad, och väldigt glad när Upsala Stadsteater ville köpa den.
Nej, med sitt yviga hår, naiva sätt och sina klämkäcka visor var Thore Skogman inte kulturelitens favorit. Bara en sådan sak som att vara nykterist i showbiz ansågs märkligt. Men däremot har Thore Skogman älskats av generationer. För sin musik, för sitt mjuka sätt och sina energiska shower. Och han var mer än Popp-opp-i-topp och Dalatwist. Under hans livstid registrerades 1243 låtar hos Stim med Skogman som kompositör. Däribland också en hel del klassisk musik och barnvisor. Han gjorde allt från kyrkokonserter till inhopp på rockklubbar, tv-program, böcker, teater och opera. Han var sann mot sig själv och det han tyckte om att göra.
- Jag har själv tyckt väldigt mycket om Thore ända sen jag var barn. Jag hade visserligen en "förnekelsefas" ett tag eftersom mina föräldrar inte gillade honom. Men sedan "kom jag ut" som äkta Thore-fan, säger Nicholas Olsson och skrattar.
I sin föreställning Solen bor i Karlstad reser Olsson runt med dragspelaren Per Ulander, precis som Thore Skogman turnerade folkparkerna tillsammans med Carl-Einar Schierman i fantasifulla kostymer. Den andra och tredje september visas musikteatern på Norrbottensteatern.
- Just en föreställning om rätten att få vara sig själv som människa är viktig i ett större perspektiv, tycker jag. Men det är svårt att göra sådana föreställningar i dag. Med dagens regering är kulturpolitiken fientlig och synen på att kultur som inte lönar sig inte ska få finnas är en obehaglig filosofi. Bra kultur måste utmana etablissemanget och det vill förstås inte etablissemanget sponsra. När ABBA vill göra musikal står däremot folk i kö för att betala eftersom det på något sätt är så ofarligt.
- Solen bor i Karlstad är i stort sett en hyllning till Thore, men det är också jag som söker efter att få rätten att vara den jag är. Precis som Thore gjorde. Han representerade en annan typ av mansbild än den man vanligtvis såg och ser. När jag gjorde Gråtande mannen på Riksteatern funderade jag mycket över den traditionella mansbilden; den där mannen är ett barn som tagits ifrån rätten att skratta, gråta, leka och dansa. Kvar finns bara aggressiviteten. Thore var så långt före många andra. Han var sig själv och han slog vakt om sin "töntighet" och snällhet. I föreställningen letar jag också efter den dramatiska sida som måste finnas i en sådan människa. Jag hittade det jag sökte på ett sätt, fast kanske ändå inte... ni får se själva, säger Olsson finurligt.
Så jobbar vi med nyheter