Som en klo i mellangärdet
BOKErik GrundströmGlöm inte kannibalerna - Första bilden i en romantriptykBokförlaget Lejd
Pojken ägnar sig åt läxläsning, lagar mat åt sig och mamman när hon inte orkar och ringer henne sjuk när hon inte förmår stiga upp ur sängen
Här råder tystnad och rädsla. Einar som är kantig och udda tar sin tillflykt till rösterna i en upphittad radio och fantasier om en osynlig vän och om den försvunne pappan. Om hur han försvunnit i djungeln när han skulle följa en liten negerpojke hem. Det är där kannibalerna kommer in.
Hela tiden avläser han mammans humör i en balansgång för att inte bli slagen, för att få vara ifred.
När mamma blir återupptagen i församlingsgemenskapen och pojken bjuds in till ungdomsmötena börjar saker hända. Han blir förälskad i pastorns dotter och när han ska vittna kommer orden och historierna ur hans mun som kom de direkt från gud. Einar tror inte själv på vad han säger "det är ju bara påhitt" och hans upphöjelse i församlingen till blivande predikant, har han svårt att ta på allvar.
Pastorsdottern blir lika betagen som hela församlingen och den spirande kärleken mellan de två beskrivs på samma korthuggna sätt - det omtumlande i en doft eller en lätt beröring - i en miljö där lust är lika med synd.
Den yttre historien om en pojkes liv i en liten norrländsk stad med en bitter, förstelnad mamma och en inskränkt frikyrkoförsamling, låter som något som beskrivits många gånger förr.
Men det som griper tag här är den precisa, fåordiga beskrivningen av ett barns utsatthet och strategier för att överleva. Och den närvaro och trovärdighet som Grundström förmedlar, även när händelseutvecklingen börjar ta fart.
Hela berättelsen handlar om språket, om en pojke som hittar ett språk att uttrycka sig med. Och Grundströms språk med avhuggna meningar och utelämnade ord, som inte bara förmedlar utan rent av har instängdheten inbyggd i sig, sitter kvar som en klo i mellangärdet långt efter jag slagit igen boken.
Jag kommer inte att missa bok två i triptyken.
Så jobbar vi med nyheter