Pia Schmaltz beskriver sin keramiska del som en fortsättning på trädgårdsarbete, Bengt Frank sina målningar som en dov basgång, bilder av sorgen efter en närstående och det är en bra ledsagning in i deras utställning som hade vernissage i Enter Galleria på lördagen.
Det är sommar i full blom över Pia Schmaltz keramik. De små, spröda blommorna är fint formade och det lyser av sommarens färger. Så lätta att man är rädd för att bara vinddraget från en passerande ska välta och förgöra det skapade. Det är också en uppvisning i färg, det är nästan så att det lyser om blommornas innersta. Nej, det sitter ingen liten lampa där i blommans mitt!
Att ställa ut tillsammans kan ha sina risker, men här blir det riskfritt när Bengt Frank i sina målningar valt något helt annat än sommarhagens ljusa färger. Han visar tolv likartade vinylmålningar och i samma återhållna färgton. Han förklarar att det är preussiskt blå han slutligen fastnat för och det är en mörk blå ton, som sätter sig så långt den kan från Pia Schmaltz ljusa färgval.
De tolv vinylmålningarna är upprepningar, men upprepningar kan vara till fördel. Det är vågat av Bengt Frank, men när han hänger dessa tolv målningar i samma format och i samma färgton och likartade motiv träffar han rätt. Frågan är om dessa tolv bilder kan hävda sig var för sig när de tagits ner från utställningsväggarna. De hör liksom ihop, men det finns väl ingen beteckning för det tolvfaldiga inom konsten, möjligen då polyptyk inom det kyrkliga, men det är ju inget altarskåp Bengt Frank skapat.