Hon gav en historisk överblick hur barnteatern förändrats under historiens gång, hur den vänder sig till en allt yngre publik.
- Nu görs teater för barn från sex månaders ålder. Norge var först och Sverige har hakat på.
Barnteater produceras av vuxna för barn. Under historiens gång har teatern använts för att fostra, lära och förströ den unga publiken. Ofta har det handlat om det goda mot det onda.
Så präglades förra sekelskiftets pjäser av Zakarias Topelius.
- Att göra gott skulle löna sig. Så var det fram till studentrevoltåret 1968 men sedan blev allt annorlunda, säger Karin Helander om tiden när teatern blev politisk och de gamla idealen övergavs.
Nu är tiden åter en annan och klockan har vridits tillbaka.
- Nu är det flera teatrar som tar upp Topelius pjäser igen med 1800-talets syn på barnen.
Samtidigt är barnteaterns publik en helt annan än på Topelius tid.
- Barndomen är nu mycket kortare och man talar om den förlorade barndomen. Samtidigt gifter vi oss mycket senare och vi klär oss och beter oss som ungdomar långt upp i åren. Så det talas nu om vuxenbarn och barnvuxna.
Det som barnteatern visar är ofta något annat än det som barnen till vardags tittar på.
- Barn i åtta-nioårsåldern tittar på dokusåpor. I förskolan leker barnen Melodifestivalen.
På barnteaterns scen handlar det ofta om schabloner, men de har också påverkats under de olika tiderna.
- Nu behöver inte prinsessorna alltid vara vackra och snälla. De får vara fula, smutsiga och elaka, säger Karin Helander.
Ofta är det framgångsrika barnböcker som också blir teateruppsättningar, men de ger inga givna framgångar. Det finns, enligt Karin Helander, ingen kvalitetsöverföring från bok till teater.
De pjäser hon sett under festivalveckan i Luleå har beskrivit barn som kompetenta med samtidigt sårbara.
- Det är många som söker en identitet, att vara normala. Det har varit vanligt i pjäserna de senaste åren.
I forskningen har hon också ställt frågan till barnen hur de vill att barnteatern ska vara.
- Svaren jag får av barnen är att pjäserna ska vara roliga och spännande. Det som uttrycks som roligt handlar också om att det ska fascinera och beröra. Barn uttrycker ofta att det var roligt i en pjäs också om det handlade om något tragiskt, att en människa dog.
Karin Helander ser ingen fara i att visa starka känslor på barnteaterscenen.
- Teatern är sällan värre än verkligheten.