Spännande musikalkoncept till Kiruna
Den har beskrivits som en blandning mellan "Rent" och "Mupparna". Men fastän rollerna i "Avenue Q" spelas av dockor ibland är det ingalunda en föreställning för barn.
Foto: Fotograf saknas!
- Jag och min kollega Roger Lybeck var i New York för några år och såg den eftersom vi hade hört att den fått en Tony för bästa musikal. När vi gick dit hade vi ingen aning om vad det var för något, men när vi såg den förälskade vi oss på en gång, säger han.
Han och Lybeck presenterade idén för Riksteatern som genast nappade. Och nu åker den färgsprakande produktionen ut på turné - med start i Kiruna på lördag.
Avenue Q är berättelsen om den unge Princeton som precis gått ut college. När han letar bostad i New York hamnar han i en lägenhet på Avenue Q, där han snart kommer i kontakt med en lång rad spännande karaktärer. Så långt låter det kanske mest som en sit com, men faktum är att de flesta rollerna i musikalen spelas av - dockor.
- Det kan man tycka låter som en barnteater, men så är det inte. Det som är speciellt med Avenue Q är att dockorna och dockskötarna är en enhet. Man läser dockan via dockskötarens kropp, vilket ju skiljer sig från exempelvis Mupparna där dockan är en egen enhet.
Dockskötarna har svarta kläder, men är precis lika mycket en del av karaktären som den färgsprakande dockan. Sedan spelas också flera av rollerna av mänskliga skådespelare, som för att förstärka konceptet också har färgglada kläder.
Jakob Stadell, känd musikalartist, gör två av dockorna i Avenue Q. Dels den lite strame och tillknäppte Rod som bara väntar på att få komma ut ur garderoben, men också huvudkaraktären Princeton.
- Princeton är nog den figur man kan identifiera sig mest med...eller kanske inte, säger Stadell och skrattar.
- Men han är en ganska "straight guy", som letar efter meningen med livet i allmänhet. Sedan hamnar han förstås i situationer där han trasslar in sig i det ena efter det andra.
Själv blev Stadell otroligt förtjust i musikalen, redan när han såg den på Broadway.
- Man förstod ju inte alls vad det skulle handla om först, eftersom folk hade beskrivit den som en blandning mellan Rent och Sesame Street. Men utan tvekan kan jag säga att det är den roligaste föreställning jag någonsin sett. Den är väldigt modern, med nutida och framförallt bra amerikansk humor, slagfärdig på sit comens vis. Jag måste säga att den också ofta är lite på gränsen, men aldrig plump. Lite runda ord, men stort hjärta.
Regissörerna Lybeck och Åström har haft relativt fria tyglar, åtminstone sett till hur strikta reglerna kring de stora amerikanska Broadwayproduktionerna brukar vara.
- Visst har vi ju ett manus att följa, och specifika instruktioner kring dockorna och vilka låtar som ska vara med, men sedan har vi kunnat prägla musikalen på det sätt vi velat. Vi tyckte att amerikanerna kunde vara lite platta ibland, ungefär; ut och gör grejen, skratta, färdigt. Vi ville göra något lite djupare, och lite mer dynamiskt, som vi tyckte att de missade. Men sedan tog vi hjälp av originalversionens dockmakare för att kunna ge dockorna riktigt levande uttryck.
Just det med dockorna är Avenue Qs signum.
- Det var lite svårt i början, för man visste inte var man skulle titta när dockskötaren också var på scenen, minns Jakob Stadell.
- Men sedan kände man att det blev naturligt att titta på dockan och dockskötaren blev ytterligare en dimension av karaktären.
Så jobbar vi med nyheter