”Jag är instängd i bakluckan på en bil, hjälp! skriver snabbt, mamma svara!! Laddningen är snrt slut, vågar inte ringa, de kanske hör min röst.” ”Lilla gulleplutten! Ring inte polisen jag ringer dem nu.” ”Bilen är blå, volvo. Två män en kvinna (varfr glplutt? Aldrig sagt förut??) ”För att du är en gulleplutt såklart :)” ”Nu dör mobilen!! Mamma jag är så rädd” ”Du blir knappast mindre rädd av att få veta att vi har din mammas mobil.”
”Iskalla skuggor” är en samling skräcknoveller. Det handlar om allt från barn med svarta ögon till de dödas röster.
De flesta av huvudpersonerna i novellerna är barn och ungdomar, och så är det många övernaturliga väsen. Boken utspelar sig i nutid och i vardagssituationer, vilket gör att man kan koppla ihop det med saker man gör normalt.
I de flesta av de här novellerna var det få dialoger. Det var mest vad huvudpersonen tänkte och kände. Jag tyckte att det var bra, för att de blev mer spännande och triggade igång min fantasi.
Den här boken var spännande, saker kom plötsligt, så själv hann jag inte ana att det skulle hända. Det blev mer som en överraskning, för i vissa böcker förstår man vad som ska hända och då blir det inte lika spännande.
Egentligen tycker jag att böcker ska vara längre för att dra ut på spänningen, men jag gillade det här konceptet för att då fick man själv komma på vad som hade hänt innan. Jag brukar inte heller gilla att berättelser slutar mitt i en händelse om det inte är en serie, men i den här boken försökte jag göra egna slut.
Det här är den andra boken i serien. Den första boken, ”Vandraren utan ansikte”, är också spänningsnoveller. ”Iskalla skuggor” är dock mer spännande och bättre.
Åsa Anderberg är född i Bjärred som ligger en mil utanför Lund, och nu bor hon i Stockholm och Gnesta. Andreas Palmaer är författare och journalist. Han har också gett ut en serie lättlästa faktaböcker om bland annat zombier, varulvar och grekiska gudar. Han bor i Stockholm på Södermalm.