1. Vad händer egentligen på improvisationskursen?
– Man får utveckla sin improvisationsförmåga genom att styras mot någonting utan att på förhand riktigt veta vad som ska hända. Som ett exempel kan jag nämna filmen Änglagård där skådespelarna inte visste alla sina repliker utan istället fick improvisera väldigt mycket.
2. Finns det grundläggande tekniker när det gäller improvisation?
– Det handlar om att lura hjärnan helt enkelt. Det är den som är problemet för att den tänker ut saker. På kursen får du lära dig hur man jobbar med och hur man tränar upp det undermedvetna.
3. Kan du ge ett exempel?
– Det enklaste är att säga ja i stället för nej. Om jag påstår att du just nu sitter på en stol med massa vatten runt omkring dig då tänker du i din vuxna hjärna att så är det inte och så säger du nej. Det handlar om att leka precis som du gjorde som barn, för då improviserade du. Ett barn kan komma med förslag om att leka att alla är fiskar och då är plötsligt alla barn fiskar.
– Det är samma som med vattnet runt omkring dig.
4. Men den där spontana improvisationsförmågan tappar man med åren...
–Ja det gör man, och framför allt gör man det för att man börjar tänka efter och analysera.
5. Kan alla bli bra på att improvisera?
– Ja så är det. Alla kan bli bra och sedan är det några som kan bli bättre.
6. Hur är det med kreativiteten då, hur tränar man den?
– Hela den här metoden som vi använder handlar om att väcka upp kreativiteten. Det undermedvetna som jag nämnt är någonting som används mycket bland de som jobbar med uppfinningar och forskning.
– Kreativiteten sitter i det undermedvetna.
7. Som regissör, är den personliga kreativiteten någonting som du får jobba med eller finns den där hela tiden?
– När det gäller mig så har jag jobbat med det undermedvetna under väldigt lång tid, vi pratar om tjugo år. Det är det jag är upptränad på och det är någonting som jag vet att man kan förbättra.
8. Är det många människor som bär på en hemlig teaterdröm?
–Ja, jag tror att det är många som gör det. Och det är inte bara 22-åringar som gör det utan också väldigt många äldre. Det är många som provar på det senare i livet och jag tror att det hänger ihop med att det är lättare att prova på saker nu än det var för några år sedan. En del går på yoga eller matlagningskurs och andra går på teaterkurs. Det upplevs inte längre som någonting konstigt.
9. Vad har du för tips till någon som inte riktigt vågar förverkliga sin teaterdröm?
– Det är som med allt annat, man ska helt enkelt bara räkna till tre och sedan gör man det (skratt). Man måste våga prova och sedan är det helt okej om man inte tycker om det. Jag provade själv på salsa för att jag tyckte det var jätteintressant men det visade sig att det var alldeles för svårt för mig.
10. Hur ser din teaterbakgrund ut?
– Jag har jobbat som skådespelare och regissör och har varit på Teater Scratch i 27 år. Farsan jobbade 32 år på Järnverket så mitt mål är att slå det på Teater Scratch. Min första skådespelarroll gjorde jag 1984 då jag spelade Ringaren i Notre Dame tillsammans med Ögonblicksteatern i Umeå.
11. Är den digitala utvecklingen ett problem när det gäller att locka barn och ungdomar till teaterscenen?
– Nej där finns det ingen direkt konkurrens. Att göra saker fysiskt kommer alltid att vara intressant, men det är en annan sak att gå och se på teater. Där ser vi redan nu en förändring. Att spela teater och att gå på teater är två helt skiljda saker.
12. Teater Scratch har den här veckan startat kurser för barn och ungdomar, hur har intresset varit?
– De kurserna blir fullbelagda direkt och jag tror inte att det kommer att förändras. Det kommer alltid finnas intresse för att bli skådespelare.
13. Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att slippa vara förkyld. Jag är riktigt dålig på att vara sjuk (skratt).